Live While We're Young Del 19
Snart somnade jag, med min panna tätt mot hans och hans armar runt min kropp.
Nellie's perspektiv:
Jag vaknade av något varmt på min mage. Jag öppnade ögonen och fick se Louis' ligga brevid mig med handen mot min mage. Han såg helt förvånad ut och tittade på mig.
"It moves in here" Sa han och tog tillbaka blicken mot magen. Jag satte min hand brevid hans och jag kände det också. Det var inte sparkar utan det var bara bebisen som rörde sig på något sätt där inne.
"That's amazing" Sa jag med samma förvånade ansiktsuttryck som Louis.
Länge låg vi bara där, med händerna på min mage, och bara kände på rörelserna den lilla bebisen gjorde innuti mig.
"Do you wanna talk about what happened yesterday?" Sa Louis efter ett tag.
"My mom called. She asked me what happened in my life the past few months and I said I was 10 weeks pregnant and that we were going to get married by the end of this summer. I thought she would be happy but she started yelling at me instead. She told me that I was crazy who thought I could deliver and raise a baby as a 19 year old" Tårarna började komma igen men jag fortsatte "She want me to do an abortion. I told her, I had you to help me and that I would get a job as soon as I could to help with all the money that we need but she didn't wanted to listen to me. She was in my age when she got pregnant with me and Molly and she said that she was torn between keeping us or do an abortion. It was like saying she never wanted us. Then I got mad and upset so told her I never wanted to see her again or have her in my life and that I didn't wanted her to try to make contact with the baby"
"I love you Nellie and I'm happy you're keeping the baby to make me happy, but is this what you want? You are very young and maybe not mentally ready to have this baby" Han tittade på mig med en allvarlig blick. Jag behövde inte ens tänka efter.
"This is what I want! I want to spend the rest of my life with you and I would deliver and raise thousands of babies if it would make you happy. I don't want anything more than walking down the aisle to promise I'll be yours forever. Louis, I love you so much it hurts and I want it to hurt even more because it doesn't hurt enough yet"
"Are you 100% sure about this then?"
"Yes, I'm as sure as I can be and even more" Sa jag och tog tag i hans hand. "Let's make some breakfast and maybe we can talk about some names for the baby?"
"Whatever you want, honey" Sa han och tillsammans gick vi till köket för att göra iordning lite frukost.
Louis' perspektiv:
"What about a name that means something? Like Promise?" I said after a long list of names that not both of us liked.
"That's a really beautiful name" She said and I smiled.
"So Promise is the girl name?"
"Yes, but we still need a boy name. Maybe a common name but with an unusual letter or sound. Like Davis instead of David" Oh, she was good with making up names.
"Davis will be perfect, you're good at this" I said and she made a little laugh. She was the cutest human ever walking on this earth.
"Then we have two beautiful names for a beautiful baby"
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Nellie's perspektiv:
"Molly, passar denhär bra eller är den för tight över magen?" Frågade jag Molly med en gräddvit klänning på mig.
"Dendär var jättefin och den passar perfekt över magen eftersom den riktigt framhävs! Vi måste bara fixa matchande blommor, släp, slöja och dekorationer till den"
"Tack för att du hjälper mig med dethär. Jag skulle aldrig klara att planera allt själv" Sa jag och omfamnade henne.
"Det är väl klart att bruden ska ha hjälp. Med en bebis som ska komma om bara några veckor så skulle du ha stressat ihjäl dig om du gjorde det utan mig"
"Sant" Sa jag och hon började skratta.
Vi gick till hörnet där man betalade klänningen. Louis hade gett mig sitt kort för att betala klänning och dekorationer mm men jag bestämde mig för att betala klänningen själv. Även om han hade mycket pengar så skulle inte han behöva betala allt. Att han betalade ringarna var tillräckligt.
När vi kom ut i den varma sommar luften så gick vi först till blomsterbutiken för att beställa blommor i alla möjliga färger och sedan till bröllopsbutiken för att köpa dekorationer, stolar och bord i turkost.
Vi skulle gifta oss ute på stranden, lite avskiljt från allting. Det var så Louis ville ha det och jag gjorde allt för att han skulle bli lycklig.
Promenaden tillbaka till lägenheten gick fort. Louis var inte hemma eftersom han skulle hjälpa till nere vid stranden för att fixa allt. Möblerna skulle snart levereras dit och Molly och jag skulle gå ner dit sedan för att fixa lite vi med.
"Jag kan inte fatta att jag ska gifta mig imorgon!" Sa jag till Molly.
"Inte jag heller, men du kommer vara så vacker med håret och sminkningen och naglarna. Ja, du kommer vara helt perfekt och alla som är bjudna kommer att tappa hakan"
"Ja, vi får hoppas det. Ska vi gå ner nu då?" Sa jag och Molly nickade.
"Men låt mig ta din handväska. Det kan bli lite mycket för ryggen om du ska bära på den i 2 kilometer"
"Okej, tack"
"Babe! Was it hard walking down here?" Frågade Louis när vi kom ner till stranden.
"No, just a little back pain but that's all" Sa jag och hoppade upp i hans famn. Det var ett under att jag fortfarande kunde göra så med min stora mage. Det var nog tungt för honom också, även om han inte ville visa det.
Han satte sig på en av stolarna med mig i knät och började massera min rygg, precis så som jag älskade att han gjorde efter en jobbig dag.
När allting var klart och uppackat så ställde vi in det i det stora partytältet som cermonin skulle hållas i om det blev dåligt väder.
Tillsammans gick vi hem igen och jag gick direkt till sovrummet för att sova. Jag tog av mig mina snickarbyxor och mitt linne och satte på mig ett nattlinne istället. Jag la mig i sängen och väntade på att Louis skulle komma och lägga sig. Jag hade blivit beroende av honom och kunde inte sova utan hans närhet.
Han kom några minuter efter och la sig för att läsa lite i en bok och då kröp jag ihop i fosterställning för att kunna somna.
En hård spark av bebisen väckte mig på morgonen. Den fortsatte sparka och slå så tillslut så fick jag lägga mig på mage i sängen för att få den att sluta, vilket inte alls funkade.
"Louis!" Ropade jag med smärta i rösten. Han vaknade direkt och förstod vad det var som hände och tog tag i min hand. Jag kramade hans hand så hårt jag bara kunde.
Snart hade småttingen slutat sparka och jag kunde resa på mig och klä på mig lite kläder.
Molly skulle hämta mig med sin bil om en halvtimma och tillsammans så skulle vi gå till salongen och fixa naglar, hår samt byta om till våra klänningar.
Jag åt en snabb frukost och kysste Louis hejdå. Sedan åkte jag hissen ner i trapphuset och gick ut genom porten. Molly stod där och väntade på mig. Hon hjälpte mig in i bilen och vi åkte till salongen.
Väl inne på salongen så fick jag en håruppsättning inspererad av den Kattniss fick i filmen Hungerspelen. Jag får även en lätt men ändå dramatisk sotning på ögonen och ett ljusrosa läppglans. Äntligen så fick jag ta på mig klänningen och de söta sandaletterna som hörde till.
Efter att ha snurrat några varv framför spegeln så gick vi ut igen får att åka ner till stranden. Alla nära och kära satt redan på bänkarna och Louis stod längst fram i gången brevid prästen och killarna. Det var väldigt stiliga i sina kostymer och ljusrosa flugor. Louis hade en helt vit kostym med en lavendelfärgad ros i bröstfickan. Han stod och lyste med sitt underbara leende och jag såg att han längtade efter att få ge mig kyssen efter att vi sagt våra löften.
Molly tog armkrok med mig och vi började gå på gången. Bakom oss gick Daisy och Phoebe med varsin korg fylld med blomblad som det kastade ut på gången.
När vi nästan var framme så fick jag ett stort leende på läpparna, men det försvann snart.
Det hördes ett "pang" och snart så låg jag på marken med en outhärlig smärta i magen.
Louis rusade fram till mig, la mitt huvud i sitt knä och tryckte händerna mot min mage för att stoppa en varm vätska, som jag antog var blod, från att rinna ut ur min kropp. Det enda jag kunde tänka på var barnet. Jag såg upp i Louis' tårfyllda ögon.
"Please, save the baby" Fick jag fram med en svag ton. Jag hörde Molly's upprörda röst i bakgrunden och antog att hon pratade med någon på Larmcentralen.
"I don't care about the baby! I can't make it if I lose you!" Hörde jag honom säga.
"I'll be fine. Just make sure the baby will too" Sa jag och kunde inte längre hålla ögonen öppna. Sakta föll jag in i en omedveten sömn.
Live While We're Young Del 18
"I want you to be with us in the sofa. Danielle has been in a few interviews with us and I want you to be that too"
"Okey, but you have to help me with questions I don't know how to answer"
"Deal" Sa han och kysste mina läppar.
Louis' perspektiv:
"So, I can see that you have someone with you here tonight" The interviewer said to me. His name was John.
"Yes, this is my beautiful girlfriend Nellie" I said. She had a beautiful light grey dress. It was a bit big and poofy in the belly area just to make the round baby-belly less noticeable
"Nellie, how long have you and Louis been together?" He asked Nellie and I could see how she got nervous. I took her hand and stroke it gently with my thumb to make her less scared.
"We've known eachother for 3 years I think, and we have been together for 1 year"
"Okey, so you're not planning any wedding in the near future then?"
She looked at me with an insecure look in her eyes but I just gave her a smile. She took a deep breath and held up her left hand with the beautiful ring on it.
"We're actually getting married by the end of this summer" She said and smiled into the camera. All people in the crowd went really happy and started screaming.
"You're doing this great, hun" I wispered in Nellie's ear and she smiled.
"This actually fun" She wispered back and I started smiling too.
Just then, Nellie's hand was placed on her mouth and she started running towards the bathroom at the back of the stage. When she was out of sight, I looked at John and said:
"Sorry, but maybe I should help her with that" I said and he nodded at me as an answer.
When I came into the bathroom, I saw Nellie who sat hunched over the toilet seat. She made a scary, bending move and I herd that she vomited.
She stopped vomiting after 10 minuets and we could go back to the interview. The boys talked about our new single, One Way Or Another and the 1D3D movie that will be out in august while we were gone but now we got all the attention.
"I'm sorry" Nellie said and smiled a little embarrassed. She took my hand and I could feel it shaking in mine.
"It's okey but can I ask why you ran away like that?" John asked.
"Ehm, we're gonna have a baby in about 6 and a half months" I said.
The fans in the crowd started screaming again.
"Yeah, thats why I ran away. By this time in the pregnancy, the vommiting part begins to stop but I guess I have a few weeks left of that" Nellie continued when the screams started fading out.
"What do you guys think about two of your best friends having a baby together?" John asked.
"It's great! We are gonna be uncles wich is great. And we all hope we're allowed to babysit sometime" Zayn said.
"Of course you are!" She said.
"Well, It's time to end this interview now. We were very happy to have you here, a big applause for ONE DIRECTION!" John said and we hugged him goodbye. Nellie waved a little to the crowd and they waved back. Then I took her hand and we walked backstage to the guards that were going to help us to our car.
Nellie's perspektiv:
När vi kom hem till Louis' lägenhet (som typ nästan var min också eftersom jag hade nyckel och alla mina saker där) så gick jag direkt till kylskåpet för att ta någonting att äta. Eftersom jag kräktes innan så var jag helt utsvulten.
Jag hörde plötsligt min mobil ringa och svarade i den samtidigt som jag tog ett bett på min skinkmacka.
"Hello, Nellie here"
"Hej Nellie, det är mamma. Du har inte hört av dig på ett tag så jag tänkte att jag skulle ringa och prata lite. Vad har hänt i ditt liv de senaste månaderna?"
"Ehm, Louis och jag blev ju seriösa igen, jag antar att du har sett lite bilder på oss på intenet. Sen så är jag 10 veckor gravid och vi ska gifta oss i slutet av sommaren" Wow! När jag tänkte efter var det faktiskt ganska mycket som hänt i mitt liv utan att mamma visste om det.
"Gravid?... Och bröllop. Du är bara 17 år Nellie! Du kan inte ta hand om ett barn och du har ingen inkomst så att du kan försörja det heller!"
"Han du glömt att jag ska gifta mig med en kille från världens största pojkband som tjänar hur mycket som helst och att han har 5 stycken yngre systrar? Jag ska skaffa ett jobb så fort barnet är fött!"
"Bara för att han har systrar betyder det inte att ni kan ta hand om ett barn. Du kanske tycker det är lätt nu när du bara har barnet i magen men när det kommer ut så blir det tusen gånger svårare"
"Det var inte plannerat! Okej?! Det bara blev så och du vet vad jag tycker om abort och att döda ett oskyldigt litet barn"
"Jag tycker att du ska göra abort, jag var lika ung när jag fick dig och Molly. Tror du inte att jag funderade på abort?" Nu storgrät jag och tårarna rann ner för mina kinder. Mamma ville inte ha mig, det hade varit bättre om jag inte fanns.
"Barnet har inte gjort någonting mot någon! Förresten så blev jag våldtagen och misshandlad för kanske 3 månader sedan men det bryr väl inte du dig om eftersom det hade varit bättre om jag inte fanns. Det var ju precis det du sa" Det blev tyst i luren på andra sidan.
"Jag vill inte att du pratar med mig eller Louis mer. Du får inte heller söka upp oss eller barnet. Jag vill inte att du ska finnas i mitt liv längre" Jag slängde på luren och kastade mobilen i väggen. Sakta sjönk jag ner, med ryggen mot väggen, och satte mig på golvet. Tårarna forsade ner och förstörde min sminkning. Jag skakade och satte händerna för ögonen.
Då kände jag att varma armar omfamnade mig och han drog mig intill sig. Jag låste armarna runt hans hals och grät med huvudet mot hans nyckelben så att hans gråa t-shirt blev blöt och färgad svart av mitt smink. Han smekte mig över håret, på det lugnande sättet som bara han kunde. Så satt vi i minst en halvtimma och bara höll om varandra.
Tillslut så tog Louis mitt huvud mellan sina händer och tittade mig djupt in i ögonen. Han var så vacker och jag förstod inte hur jag kunde ha turen att träffa honom. Och att han dessutom var min. Han var helt enkelt perfekt.
Han kysste varsamt bort mina tårar och lyfte sedan upp mig i famnen för att lägga mig i vår säng.
Efter att ha hjälp mig med att få på mig pyjamasen så tog han själv av sig den blöta t-shirten och de mörka jeansen. Han kröp ner i sängen och tog min hand. Jag var glad att han inte frågade någonting. Just nu så ville jag ha tystnad och han var en sån kille som förstod att jag inte ville prata.
Min hand letade sig upp mot hans ansikte och jag smekte hans kind. Han tog sina långa armar runt min kropp och drog mig intill sig. Mina fingrar flätade in sig i hans hår och jag tryckte hans huvud mot mitt tills våra läppar möttes i en varsam kyss.
Snart somnade jag, med min panna tätt mot hans och hans armar runt min kropp
Ni måste bara kolla på videon!
Live While We're Young Del 17
"Time to celebrate!" Sa han och började hälla upp drickan i lyxiga glas.
Vi dansade, pratade och hade riktigt kul men snart blev alla trötta så vi satte oss i soffan och satte på en film på teven. Alla sov inom en halvtimma och jag drömde om ett underbart bröllop.
Nellie's perspektiv:
När alla ätit frukost bestämde jag mig för att plocka fram gitarren och sjunga lite. Jag smög till Niall's och Liam's rum, som jag hade kort till, och satte mig på en av sängarna. Ackorden placerades på den stålsträngade, bruna gitarren och mina ljusa, klara toner kom ut och spred sig i rummet. Jag spelade låt efter låt och var glad att jag inte hade glömt hur man spelade.
Plötsligt hörde jag ett ljud från ytterdörren och kollade dit. Där stod Louis, Niall, Liam, Harry och Zayn. De stirrade storögt på mig och jag rodnade.
"Wow" Sa Liam. "You're really good"
"No, I'm not" Svarade jag men de andra instämde och jag hade inte något annat val än att hålla med dem.
"How long did you guys stand there?" frågade jag.
"A couple of songs" Sa Zayn och flinade brett.
"We've been together a few years now but I've never heard you sing. Isn't that weird?" Sa Louis.
"I guess so" Sa jag och fnissade lite smått.
"I think you should search to xfactor this year" Sa Niall och de andra nickade.
"No, I'm not that good" Sa jag lite oskyldigt.
"Yes you are! Just use your own guitar next time" Jag började skratta och de andra med. De var så söta när de skrattade, speciellt min swagmasta from doncasta.
"Okey, I will. But only if you guys are there to support me"
"We will!" Sa de i kör och jag började skratta igen.
Louis kom fram till mig och la armarna runt mig och vaggade mig fram och tillbaka.
"I love you, Nellie. I made an appointment on the hospital today for us to make sure the baby is good. At 1pm." Viskade han i mitt öra.
Jag nickade och svarade "Good, thanks"
Vi gick alla till respektive rum. Jag sa hejdå till Molly och Louis och jag tog på oss våra ytterkläder för att gå till sjukhuset som tydligen bara låg några hundra meter från hotellet.
"Allting ser bara bra ut" Sa kvinnan som skötte kontrollen.
Louis var helt uppslukad av skärmen som visade ultraljudsbilden av barnet så han hörde inte ens att hon sa något.
"Louis, do you wanna know the sex?" Frågade jag honom och han ryckte motvilligt blicken från den lilla särmen för att titta på mig.
"No, but I want you to know that if it's not a boy, I want to have more kids"
"I'm in" Sa jag och log mot honom. Han besvarade mitt leende och gav mig en lätt kyss på läpparna.
"So, is the baby alright?" Frågade Louis.
"The baby is just fine. Next controll have to be in 3-4 weeks but I guess that one will be in London?"
"Yeah, I guess so. Thank you" Sa jag och reste mig upp från britsen. Jag märkte att min mage vuxit en del och att man tydligt kunde se att jag var gravid. Tänk om något fan skulle märka och sprida det över nätet så att jag skulle få ännu mer hat på twitter, facebook och instagram. Jag slog undan tanken och tog Louis' hand istället.
När vi kommit ut i den friska luften kom jag på att det kanske var dags att köpa lite mamma kläder eftersom min mage blivit ganska stor.
"Do you wanna go shopping some clothes that fits my belly?" Frågade jag och Louis nickade så vi började gå i riktning mot h&m.
Väl inne i butiken kom det fram kanske 15 fans som ville ha autografer, bilder, kramar mm. Många frågade om jag ar Louis' flickvän. Det var inte många som visste eftersom i inte gått ut med det i någon intervju eller liknande men några hade nog listat ut det med tanke på alla bilder som fanns på oss tilsammans. Vi svarade ja på alla frågor men det verkade inte som att någon la märke till min mage. Det skulle inte jag heller göra om jag var ett stort fan och stod precis framför Louis Tomlinson.
När vi var klara så sa vi hejdå till alla söta tjejer och kollade på byxor, tröjor, linnen och klänningar.
Tillslut, efter en timmas letande, fick det bli en lila klänning, ett turkost linne, ett par rosa stretch byxor och ett par jeans.
Jag tog upp plånboken för att betala men då insisterade Louis att han skulle betala. När han var på väg att gå fram för att stoppa in kortet i kortläsaren på ställde jag mig framför för att han inte skulle kunna komma förbi. Då var det lätt för mig att stoppa in kortet och slå min kod. När jag fått kassen med kläderna i handen och vände mig om fick jag se en tjurig pojke.
"Are you mad because I didn't let you pay?" Frågade jag med en barnslig röst och låtsades att gnugga tårar ut ögonen.
"I'll be happy again if you let me pay next time" Sa han med samma tjuriga ansikte men jag kunde se hans lekfull leende gömma sig där bakom.
"Nope" Sa jag med ett kaxigt tonfall och satte händerna på mina höfter.
"Let me see if I can change your mind" Han började kittla mig i sidorna och jag försökte hålla mig för skratt men det gick inte. Snart hade vi många undrande blickar på oss och för att inte ännu fler skulle titta hit så gick jag med på det.
"We have an interview tomorrow in London. Do you wanna tell everybody about the baby and our marrige?"
"Okey, can I come with you to be in the crowd?"
"I want you to be with us in the sofa. Danielle has been in a few interviews with us and I want you to be that too"
"Okey, but you have to help me with questions I don't know how to answer"
"Deal" Sa han och kysste mina läppar.
Nu ska jag ju egentligen vara i skolan men jag ställde in att det skulle publiceras nu så att alla kan se det när de kommer hem från skolan (och om vissa har lov?)
Jag har iaf lagrat några kapitel på min dator och de kommer att publiceras med jämna mellanrum. Kram Gryssan<3
Tävling!
Du kan tävla med din novellblogg eller vilken blogg som helst.
Kommentera och anmäl dig nu! (Tävlingen avslutas den 25 februari)
Bloggpaus...
Jag, Gry, kommer nu att ta en bloggpaus framöver. Jag hoppas att jag kan pussla ihop ett kapitel att publicera efter lovet men jag kan inte lova någonting:/ Kramiz Gryssan xx
Should've Kissed You Del 10
"Ska vi sticka?" Frågade Harry ostadigt.
"Mm" svarade jag i samma ton och vi gick bort till bilen och satte oss i den.
________________________________
Vi var framme vid centrum och gick runt å kollade lite i affärerna,
"Åå här måste vi gå in!" Pep jag till när jag såg lin favorit affär (forever21) och drog med Harry som jag hade armkrock med.
"Okej." Sa han lite motsträvigt och jag skrattade åt hans ton ställde mig på tå och pussade honom snabbt och vänskapligt på kinden.
"Är inte den här söt?!" Frågade jag förtjust och höll upp en röd klänning.
"Mm" svarade Harry lite ointresserat.
"Men å du kollar ju inte äns!" Suckade jag "men aja kom jag vill prova den!" Jag drog med honom till provrummen och han fick vänta utanför.
Jag satte på mig den röda klänningen. Den nådde ungefär till knäna och på ryggen satt en stor svart roset. Åh vad söt den var!.
"Så vad tycker du?" Frågade jag och klev ut från prov hytten. Men Harry fortsatte bara kolla på sin mobil.
"Harry..."
"Mm" svarade han men lyfte inte blicken
"Snälla du jag vet att du inte är intresserad men kan du iallafall låtsas eller nåt!?"
"Ok, Gud vad fin!!" Sa han lite tjejigt.
"Jag menar allvarligt Harry idag skulle vi hänga!"
"Det gör vi ju" hans blick var fortfarande fast klistrad vi sin jävla mobil!
"För fan Harry snälla lägg ner den där jävla mobilen annars kan vi lika gärna gå hem båda två!" Fräste jag tillslut fram. Han höjde äntligen blicken och kollade på mig.
"Wow" var det ända han fick fram "du förlåt men det var jobbet..." Han lät skamsen så jag gick fram till honom å smekte lätt han mjuka varma kind. Han mötte min blick, sen såg han på mina läppar och den i ögonen igen jag nickade för att visa att jag ville. Hans fylliga läppar kom närmare och närmare men när de bara var någon centimeter ifrån började det ringa och båda rätade snabbt på sig.
"Hallå?" Svarade Harry i mobilen. Han började prata intresserat så jag gick in i hytten för att byta om. När jag kom ut ur hytten så stod han fortfarande och pratade så jag drog med honom till kassan och på vägen dit hittade jag några smycken som jag gillade så jag plockade med dem också. När vi var näst först var Harry klar i telefon och kollade på mig.
"Förlåt men vi är bjudna på fest"
"Okej när?" Frågade jag och när vi var först i kön la jag fram mina saker på disken.
"Kväll" svarade han och log.
"Det blir 140,30 pund tack" sa den rödhåriga kassörskan. Jag letade efter plånboken men Harry sträckte ut sin hand och tog fram sitt kort.
"Nej! Harry nej!" Bad jag.
"Jo jag vill, snälla" sa han och jag skakade kraftigt på huvudet.
"Nej du får inte slösa pengar på mig" sa jag "förresten har jag egna pengar drog fram min plånbok och betalade.
"Men då ska jag bjuda på fika sen" envisades han.
"Jaja gör det du" sa jag och viftade avfärdande med handen och plötsligt tog han tag i den och kramade den mjukt, jag kramade tillbaka.
Vi gick in i ett litet café som jag inte vet namnet på men det var mysigt, då slogs jag av en tanke det här var nästan som min dag med Louis förutom att han inte varit ointresserad av kläderna och vi hade inte varit nära på att kyssas...
Det var kväll Harry skulle snart hämta mig till festen. Jag hade på mig min nyinköpta klänning å smycken och. På fötterna hade jag mina låga, vita Converse. Mitt mörkbruna hår jag flätat i en lös fläta som hängde över axel, min märke up var enkel bara en ljus sotning med mascara till. Jag tuggade på ett mint tuggummi och höll på att puffa till håret när det ringde på dörren så jag sprang ner och öppnade.
"Hej!" Sa Harry sträckte ut armarna och jag kastade mig i hans famn.
Louis perspektiv:
Jag satt i bilens förarsäte och såg på när Harry gullade men Holly. Fan Louis sluta nu du ska träffa Elenor på festen så skärp dig! Jag tutade bara för att slippa se dem hålla på och båda hoppade till. Sen gick de i snabb takt till bilen hoppade in och satte sig.
"Hej killar det var länge sen jag såg er"sa Holly och log åt killarna.
"Haha ja det var ett tag sen" sa Zyan.
Festen bär i full gång och alla var halvfulla förutom Holly och Liam förstås som satt och drack coola.
Harry drog med Holly ut på dansgolvet och de dansade vilt omkring men släpet aldrig varandra. Efter ett tag drog Harry med henne till ett hörn och jag såg att gan böjde sig fram och sa något å hon svarade (något) sen började han sig fram och kysste hennes sköra hals först en gång, sen två å sen tre jag fick panik och skickade ett mess till honom.
Holly's perspektiv:
Harry drog ut mig på dans golvet snurrade runt mig och vi dansade som två galningar. Efter ett tag drog han med mig genom folkmassan till ett litet hön där jag lutade mig mot väggen och han ställde sig framför mig, han böjde sig fram mot mig och sa:
"Jag kan inte sluta tänka på dig" han kollade på mig.
"Och jag kan inte sluta tänka på dig" sa jag och stirrade in i hans ögon sen böjde han sig fram kysste min halls tre gånger men sen plingade det till i hanns mobil och han rätade på sig.
"Jag kan inte" sa han och vände sig om.
"Vadå kan inte!?" Frågade jag högt.
"Jag kan bara inte" sa han och sen gick han sin väg. Jag kan inte fatta det han var precis som alla andra as där ute! Jag kan bara inte fatta det. Jag kände mina tårar bränna och jag nästan kröp ut ur huset och hem till min moster även om det var långt och kallt ute gick jag gäller än lät andra människor stirra ner mig....
________________________________
Så nytt kapitel! Hoppas ni gillar det kram-w
Live While We're Young Del 16
"Shall we move this to the bed?" Frågade han och jag nickade.
Vi hade åkt vidare och var nu i Sverige. Jag kollade i några affärer på stan i Stockholm under tiden som killarna spelade in sitt nya album.
Plötsligt såg jag en bekant skapelse som tittade och vinkade till mig.
"Molly!" Ropade jag och sprang in i hennes famn. "Gud vad jag har saknat dig"
"Jag har saknat dig med big sister" Jag skrattade lite med tanke på att jag endast var några minuter äldre än Molly.
"Du har färgat håret" Påpekade jag.
"Ja, jag ska göra det igen idag. Vill ha mörkare med ljusa slingor. Häng med du! Du skulle också behöva en makeover"
"Ja, jag funderar på att bleka håret och skaffa en tatuering"
"Men kom då så går vi" Sa hon och tog min hand. Vi gick på de små och söta gatorna tills vi kom till en frisörsalong. 'Klipp och fön' stod det på skylten ovanför dörren.
När vi kom in så fick vi sätta oss i varsinn stol och två frisörer tog hand om oss. Min hette Antonio och var i 30 års åldern.
"Hur vill du ha det?" Frågade han samtidigt som han fingrade på mitt naturligt gyllenbruna hår.
"Jag vill bleka det väldigt ljust och så vill jag permanenta det" Svarade jag.
"Är du säker på att du inte vill behålla din fina färg?" Frågade Antonio osäkert och jag nickade bestämt som svar.
"Okej, då sätter vi igång"
Jag fick börja med att tvätta håret och då hade han i ordentligt med produkter som skulle göra att håret skadades mindre under själva blekningen.
Sedan fick jag en lila sörja i håret som tydligen var blekmedlet.
Sist så fick jag en stor grej över huvudet som skulle permanenta håret.
När jag tillslut fick se mig i spegeln så var jag väldigt nöjd med resultatet.
"Tack så mycket, Antonio" Tackade jag honom och han log nöjt
"Vad kul att du tycker om det" Svarade han.
Molly och jag betalade och så gick vi vidare till tatuerar salongen.
Där bestämde jag mig för att tattuera in 'Louis' i ett evighetstecken på handleden och på ryggen fick det bli en bild på Louis och mig tillsammans och ett porträtt på Molly. Under bilden på Louis och mig så ville jag att det skulle stå 'The day we met' Eftersom det var tagen samma dag som vi träffades.
Under Mollys bild skrevs det 'My beautiful twin'.
Molly gjorde en likadan tatuering fast på mig.
Vi betalade även där och sedan började vi gå mot mitt hotell för att ha en filmkväll. Killarna fick också vara med om de ville.
Jag messade Louis: Molly is going to sleep at our hotel tonight. We're gonna have a movienight if the other guys wanna come too.
Jag fick ett 'okey' som svar och vi började gå mot bussen som skulle ta oss till hotellet.
"Louis?" Ropade jag på honom när jag kom in på hotellrummet.
"I'm in here" Ropade Louis från köket. När vi kom in i köket så såg jag först Harry, Liam, Zayn och Niall stå på andra sidan köksön och le mot mig. Jag svepte blicken över rummet och fick se Louis några meter bort. När jag mötte hans blick så stoppade han ner handen i fickan och gick ner på knä. Han öppnade en ask med den vackraste ringen jag någonsin sett.
"Nellie Eleanor Bergqvist, will you be my wife?"
Jag blev chockad och tänkte efter i en sekund. Självklart så skulle jag säga ja.
"Of course!" Sa jag och kastade mig om hans hals. Han snurrade runt mig och satte efter några varv ner mig på golvet igen. Han tog den vackra vitgulds-ringen med flera små diamanter på och satte den på mitt vänstra ringfinger och sedan kysste han mig.Killarna busvisslade och Molly klappade händerna.
"I just have to say that you look beautiful in your new hairstyle" Sa han till mig och de andra stämde in.
Hans mun kom närmare mitt öra och han viskade. "Have you decided about the baby?" Jag nickade och tog ett djupt andetag, vände mig mot "publiken" och förberedde mig för den stora nyheten jag skulle framföra.
"I'm pregnant" Sa jag lite långsamt, rädd för hur de skulle reagera.
"I'm going to be an uncle!" Skrek Harry och började hoppa runt som en galning av lycka. De andra gjorde samma sak.
Molly kom fram till mig och kramade om mig.
"Du kommer bli gudmor" Log jag och hon log tillbaka.
"Tack" Sa hon och placerade en kyss på min kind.
Louis tog fram en stor flaska champagne och en liten flaska med alkoholfri äppelcider till mig.
"Time to celebrate!" Sa han och började hälla upp drickan i lyxiga glas.
Vi dansade, pratade och hade riktigt kul men snart blev alla trötta så vi satte oss i soffan och satte på en film på teven. Alla sov inom en halvtimma och jag drömde om ett underbart bröllop.
Sholud've Kissed You Del 9
"Jag kom hit för dig." sa Oscar tyst. Och nu blev jag helt å hållet förbannad!
"Jävla Playboy du har fan inte ringt en ända liten gång sen jag åkte du hade inte ens tid att skick ett liten sms!!! Hur jävla dum tror du att jag är?!" utan att låta honom svara gick jag ut från puben och tig bussen hem till min mosters hus. Jag behövde inte honom inte alls!
________________________________
Att klara mig utan honom var svårt, jag låg bara å grät på mitt rum i en vecka. Ännu mer passande var att det regnade. Riktigt peppande!
När en vecka hade gått å jag bara legat på rummet å gråtit bestämde jag mig för att det var nog, jag satte mig käpp rak upp i sängen å kollade ut genom det halv stora fönstret, såklart regnade det.
Jag tryckte in startknappen å när start sidan kom upp slog jag in alla koder. När allt det var klart såg jag om jag fått några sms eller missade samtal, det var helt fullt! Å gissa vem det var! Det var inte Oscar iaf! Det var självaste Harry Styles!
Jag klickade på det senaste messet som faktiskt var skickat för några minuter sen.
"Hej" skrev han "jag fattar att du är ledsen men vill du ta en fika eller? Kanske prata ut lite?"
"Hej" svarade jag snabbt "det skulle vara underbart! 😊"
"Ok kommer och hämtar dig om 40?"
"Funkar för mig!" Skrev jag sen gick jag fram till garderob och drog fram ett par svarta Jeans och en marin blå blus. När det var på gick jag till badrummet och sminkade mig, lite puder, eyeliner, mascara o lite läppglans.
Sen gick jag ner till köket där jag hittade en färglagd lapp ligga på bordet:
"Är på jobbet å ska bara fixa lite småsaker men kommer hem snart" jag nickade för mig själv vände på lappen å skrev att jag skulle ut på stan. Efter det gick jag fram till kylskåpet å letade efter något gott att bara tugga på, å där en macka! Jag tog tag i mackan å nästan kastade in den i munnen, Gud vad hungrig jag var! Att nästan inte äta på en vecka har sina nackdelar, jag sprang upp till toan för att borsta mina tänder. Tandborsten ät nog det bästa som finns, man blir fräsch i munnen och får inga hål om man gör det noga. När tandborstningen var över tog jag ett tuggummi och sprang ner när det ringde på dörren. Där stod han på den lilla trappan utanför huset å var hur vacker som helst, hans hår var rufsigt men små regndroppar i å hans ansikte... Det bara strålade och fick hela mig förlamade, mitt hjärta började dunka snabbare och mina ben kändes som spagetti.
"Ska vi sticka?" Frågade Harry ostadigt.
"Mm" svarade jag i samma ton och vi gick bort till bilen och satte oss i den.
Live While We're Young Del 15
Snart somnade jag och min dröm innhöll fina och klara färger och en trygg kännsla. Efter ett tag började färgerna försvinna och upp kom ansiktet på mannen som kidnappat mig. Han stod bakom mig tittandes i en spegel med händerna vilandes på min höggravida mage...
Nellie's perspektiv:
Jag vaknade med ett ryck och torkade min svettiga panna med baksidan av handen.
Jag hade drömt om att jag var gravid. Var det ens möjligt?
Det var för tidigt att ta ett test eller kolla med en doktor efter bara 3 dagar men kanske så skulle det gå om en vecka.
Jag bestämde mig för att vänta med att berätta för Louis i så fall. JAg ville inte oroa honom i onödan.
Snart somnade jag om igen och tänkte inte mer på det.
1 Vecka senare:
Veckan gick fort. Louis hade hämtat mig från sjukhuset klockan ett som planerat och vi hade åkt till Tyskland samma dag. Sedan hade vi också varit i Frankrike, Italien och nu var vi i Finland.
Sverige skulle vi åka till om ett par veckor. Kunde man inte bara ta landen i ordning istället för att åka runt så mycket kors och tvärs?
Det skulle inte pli så svårt att köpa ett graviditetstest här eftersom vi bodde i Helsingfors där man delvis pratade svenska.
Jag smög ut på morgonen, långt innan Louis hade vaknat och gick till närmaste apotek.
Där köpte jag tre stycken olika graviditetstest och gick hem igen. Väl inne på hotellet testade jag alla och gick ut ur badrummet för att äta frukost i väntan på resultatet.
När jag tagit första tuggan på min ostmacka så kunde jag inte hålla mig längre utan gick in i badrummet för att kika.
Det första visade positivt. Det betydde väl inte något? Det kunde väl lika väl vara fel på testet. Jag tittade sedan på det andra som också visade positivt och det betydde att det inte spelade någon roll vad det tredje visade. Jag var gravid.. Men en våldtäcktsmans barn.
Varför måste det stå positivt på testen om man är gravid?! Det här var inte positivt alls!
Jag orkade inte med mer utan satte mig på golvet i badrummet och grät. Jag grät så länge att jag blev utmattad och somnade.
Louis' perspektiv:
I woke up sometime after 12 o'clock. At first I went crazy just because I thought I was late for our photoshoot but then i realized it wasn't untill 3 o'clock so I relaxed a bit.
I was just about to wake Nellie up when I saw she wasn't lying in bed.
"Nellie!?" I shouted just to see if she was making breakfast or something. When I didn't got any answer I searched through the hotel room. First the kitchen, then the livingroom and the dining room. At least I looked in the bathroom and I saw her sitting there on the floor. She was asleep but she had red stripes on her cheeks so I could see she had been crying.
I shaked a little on her shoulders and she opened her eyes. She looked at me with tired eyes.
"What are you doing here?" I asked her. She looked away and I followed her sight. My eyes reached some paper boxes and I looked what it was.
I saw three pregnancytests and they all showed positive. I felt a cold stream running through my vains and I looked at her again, forcing her to look at me too.
"Are you pregnant?" I asked.
"Yes" She said with tears in her eyes.
"But we haven't..."
"I know" She answered.
"So it isn't mine?"
"It's his"
Everything just went black. A rapist made my girlfriend pregnant.
Nellie's perspektiv:
Louis gick ut ur badrummet och slog knytnäven i väggen. Han skrek och slängde saker omkring sig. Jag hade aldrig sett honom så arg förut.
Tillslut så hörde jag honom lägga sig på sängen och börja gråta.
Jag gick ut ur badrummet och satte mig på sängen bredvid honom. Jag började smeka hans rygg.
Han lyfte på huvudet och tittade på mig.
"I wanna keep the baby" Sa han till mig.
"Louis, it's a evil baby. I don't want it to be as mean as it's dad"
"If we raise it right it will be like us. You're great with kids! I've seen it with my sisters"
"The baby's soul is evil! It doesn't matter how we raise it"
"I promise that if this baby has you as mother, It will be the best, kindest and best looking kid in the world" Han log åt mig och ställde sig upp, tog mina händer och gungade dem lätt från sida till sida. Han böjde sig sedan ner mot mig och gav mig en kyss. Han fortsatte med fjäderlätta pussar över mitt kindben och mot mitt öra och viskade i det.
"Shall we move this to the bed?" Frågade han och jag nickade.
Should've Kissed You Del 8
"Vem är han?" frågade han henne sen å gjorde en gest åt mig.
"Han.."
"Jag är Louis" avbröt jag henne och sträckte ut min hand han tog den i ett fast grepp och skakade den.
"Jag är Oscar" sa han med en halvmörk röst.
________________________________
Holly's perspektiv:
Louis! Var här!
Och! Harry! Också!
När jag och Oscar var ute på dans golvet knackade någon på min axel jag vred lite på huvet å såg Harry!
"Harry!" skrek jag för att överrösta musiken.
"Holly!" skrek han tillbax och kramade mig.
"Å vem är han!!" frågade/skrek Oscar lite förbannat.
"En kompis!"
"Oj vad du har många killkompisar plötsligt"
"Va? Varför säger du så?"
"O inte vanliga heller!"
"Vad pratar du om! De är precis som vila andra killkompisar som helst!"
" Vafan Holly de där två 'killkompisarna' står ju å glor som fan på dig!!!"
"Phu du ska ju knappast säga något om kompisar med motsatt kön?!"
"Å vad i helvete ska det betyda!!!"
Jag svarade honom inte utan vände på klacken och gick till baren.
"En coola tack" sa jag till bartendern.
"Mmm" sa han bara dök ner under baren kom upp å gav mig min coola."en pund tack" sa han sen och jag rotade lite i den å gav honom pengarna.
Jag hade suttit här nu uppemot en timma nu å bestämde mig för att gå hem, när jag kom till utgången såg jag Oscar! Men han var inte ensam utan han stod och nästan grov hånglade med en blond tjej. Jag gick fram till dom och sa:
"Smakar hon gott?" Oscar nästan kastade iväg tjejen.
"Hej babe ska vi sticka?"
"Å ja jag ska sticka men du kan ju fortsätta hångla upp varenda tjej här." sa jag och log lite sarkastiskt.
"Förlåt.." började han och nu tappade jag den lilla självbehärskning jag haft.
"Nej! Fan Iscar jag ångrar att jag blev ihop med dig igen! Jag ångrar varenda kyss men mest av allt Ångrar jag att jag har varit kär i dig!" skrek jag å nästan alla stirrade nu men jag brydde mig inte "Tack för att du räddade mitt liv men jag kommer ändå så alltid avsky dig!
"Jag kom hit för dig." sa Oscar tyst. Och nu blev jag helt å hållet förbannad!
"Jävla Playboy du har fan inte ringt en ända liten gång sen jag åkte du hade inte ens tid att skick ett liten sms!!! Hur jävla dum tror du att jag är?!" utan att låta honom svara gick jag ut från puben och tig bussen hem till min mosters hus. Jag behövde inte honom inte alls!
Live While We're Young Del 14
"Of course not! You're the only one who can do that"
"Thank you for telling me that" Han kom och satte sig i soffan brevid mig.
"Are you mad at me?" Frågade jag.
"No, I could never be mad at you. I love you no matter what"
"I love you too" Sa jag och han kysste mig. En förlåt kyss men den bekräftade även att han älskar mig. Precis lika mycket som jag älskar honom.
Nellie's perspektiv:
"I'm just going to the store to buy some snacks to have during the movie" Ropade jag till Louis som satt med mobilen i vardagsrummet och svarade på kommentarer från fans på Twitter. Han var så snäl och gullig när det gällde dem.
"Okey honey! Don't be late to dinner. We're eating with the boys at 8 o'clock"
"I won't babe" Sa jag, tog min handväska som Louis gett mig dagen innan och gick ut genom dörren. Det var rätt mörkt för att vara klockan 7 och det var knappt några ute. Jag kom in på ett område utan några gatlyktor och började undra om jag verkligen tog rätt väg.
Plötsligt kände jag ett slag mot min vänstra tinning och allting blev svart.
Jag vaknade upp i baksätet på en bil. Där framme satt en man i 25 års åldern och körde. Vart han körde visste jag inte.
"Who are you and what are you going to do with me" Frågade jag med en skakig röst. En sak visste jag och det var att jag blev kidnappad.
Han svarade någonting på sapanska som jag inte förstod så bra och tittade på mig i backspegeln. Jag kunde uppfatta ordet 'vaken' men inget mer. Jag hade inte varit så uppmärksam på spanskalektionerna på senaste tiden, och så har jag ju inte gått i skolan på ett tag heller. Han hade lite svart stubb, mörka ögon och ett obehagligt leende på läpparna.
"Who are you?" frågade jag igen med en lite skarpare röst. Han bara skakade på huvudet och fortsatte köra men nu in på en liten väg.
När vi var framme och han hade parkerat gick han ut ur bilen och öppnade dörren till vänster baksida. Där tog han ut två stycken rep från sin väska och band fast mina händer och fötter.
"No, let me go!" Skrek jag och sprattlade så mycket jag kunde, till ingen nytta.
Han bar in mig i ett ruttet övergivet gammalt hus och la mig på ett av de hårda, kalla och äckliga cementgolven. Där ryckte han i min arm och tog ett stadigt grepp om den samtidigt som han rullade upp min tröj-ärm. Han letade sedan lite i rummet och kom tillbaka med någonting som jag inte kunde urskilja i mörkret. Plötsligt så kände jag ett stick i armen och ögonlocken blev tyngre. Han hade sprutat i mig lungnande medel eller kanske sömn medel. Mer hann jag inte tänka innan jag reste in i drömmarnas värld.
Han hade lämnat mig på golvet, hjälplös och utan mat i två dagar nu. Han hade varit i sitt hus en bit bort hade han berättat. Jag hade blivit våldtagen så många gånger att jag tappat räkningen, piskad och slagen så att min kropp var helt förstörd av sår, slängd under vatten i hopp om att jag skulle dö, släpad och slängd som ett sista försök att bli av med mig. Jag hade blivit behandlad som en docka men när jag inte dog så blev jag lämnad här att dö istället.
Lite avlägset hörde jag ett svagt ljud. När det kom närmare så kunde jag urskilja sirener från en polisbil och kanske en ambulans också. Var jag tokig eller skulle någon faktiskt komma och rädda mig?!
När jag sedan efter en minut hörde bildörrar smällas igen där ute och Louis' ansikte kom i mitt synfält så trodde jag att jag drömde. Det var så underbart härligt att få se hans ansikte igen.
"Nellie! Are you okey?" Frågade han och lyfte upp mig i sin varma famn, så varsamt som han kunde.
Jag kunde se att han blev chockad när han fick de mig i så lite kläder och han förstod att jag hade blivit utnyttjad och misshandlad bara för killens nöjes skull.
När jag bara stönade lite av smärta så skyndade han ut genom den mossbelagda dörren och la mig på en bår som ambulanspersonalen hade ställt fram. De lyfte sedan in båren och mig i ambulansen och vände sig mot Louis.
"Are you comming with us or are you going in the police car as you came in?"
"I'm going with her"
"Can we go with her too?" Hörde jag fyra ljuva röster säga. Killarna hade också kommit för min skull. De var bara för gulliga.
"We can sit in each other's lap if there isn't enough space for all of us" Sa Harry.
"Okey" Sa sjuksköterskan och satte sig i framsätet brevid kvinnan som skulle köra.
Killarna hoppade in hos mig där bak och Louis tog min hand.
"It's so good too see you here guys" Lyckades jag få fram med min raspiga, hesa röst.
"We're so happy you're alive. We thought you where gone forever" Sa Niall och strök sin hand mot min kind.
"I'm sorry for making you so scared" Sa jag och såg på killarna med ånger i blicken.
"This is not your fault! Don't you dare feeling guilty for this" Sa Zayn och tittade djupt in i mina ögon. Det tog ett tag innan han skakade på huvudet och tittade bort. Jag såg hur killarna kollade fundersamt på honom men jag antog att det inte var något.
"As soon as you're home from the hospital, we're gonna talk about what happened. Okey? And we are gonna try to solve this and make you feel better. Maybe even go to a psychologist" Sa Louis och kramade min hand hårdare och kysste den mjukt.
"But Louis, I don't want to talk about it. It's just gonna make me remember and I just wanna forget. I wanna start over with you. And the boys" Sa jag och växlade blickar med alla.
Min blick gick tillbaka till Louis och han tittade på mig med en vädjande blick.
"Please. I want you to be happy again"
"I will be happy. As long as I can forgett this while living my life with you" Övertalade jag honom och han nickade. Jag la min hand på hans kind. Den letade sig sedan vidare och placerade sig på hans nacke. Från den här positionen så kunde jag lätt trycka ner hans ansikte mot mitt och ge honom en lätt puss på munnen.
Sekunden efter den handlingen så stannade ambulansen och bakluckan och sidodörren öppnades. Jag rullades ut och vidare mot ambulansmottagningen. Louis kom och gick brevid hållandes i min hand. Han var tvungen att gå in den vanliga vägen och sedan vänta i väntrummet under min undersökning.
han släppte min hand och jag vinkade åt honom hela tiden tills han kom utom synhåll. Han gjorde samma sak.
Väl inne i mitt rum, som jag skulle få bo i under övervakningen i några dagar, så tog en sjuksköterska några prover på mig. Jag fick en kanyl i varje arm, den med en slang kopplad till en påse med blod (Ett av proverna var ett blodprov för att lista ut vilken blodgrupp jag har) och den andra med någon vit, grumlig vätska som jag trodde innehöll näring av något slag.
Det knackade på dörren och in kom en vitklädd doktor. Carlos stod det på hans namnbricka och han såg väldigt snäll ut.
"You have some visitors. Is it okey for them to come in?"
"Yeah, sure" svarade jag och vred lite otåligt på mig i sängen. Jag ville träffa Louis igen.
"Okey. Just press the red button beside you bed if you want something" Jag nickade och han gick ut genom dörren. Snart så kom killarna in och Louis satte sig direkt på stolen som redan stod brevid min säng medan Liam hämtade stolar till de andra.
Vi pratade ett tag om allt som jag missat och hur oroliga de hade varit. De skulle se till att mannen som gjorde detta skulle bli fasttagen och instpärrad bakom lås och bom.
Sedan slog det mig:
"We're still in Madrid. Why didn't you travel to Germany (Deras nästa stopp på turnén) and performed there? I bet your fans are sad"
"We couldn't go without you. We wouldn't be concentrated enought because all we would think about is you and we wouldn't know if you were... dead or not" Svarade Niall. "And I don't know about the other guys but I don't care about the fans when you are in danger. You're like the sister I never had and we all love you, Nellie"
"Right, I love you too" Sa jag och tittade seriöst på alla killar men snart så kunde ingen hålla sig för skratt så vi skrattade med varandra utan någon anledning alls.
En sköterska kom in med lite kvällsmat till mig och killarna gick för att köpa något i cafeterian.
När de kom tillbaka med varsin macka i handen så var besökstiden slut och de var tvugna att åka hem. När de hade gått ut ur rummet så kom Louis tillbaka.
"Louis, you have to go now!" Skrattade jag.
"I will. I just wanted to do this first" Sa han och kysste mig på munnen.
"Goodnight babe"
"Goodnight beautiful. I'm coming at 1 o'clock tomorrow to pick you up. I talked to your doctor and he said you can leave after breakfast. Then we're going to Germany"
"That will be perfect" Log jag. "Bye"
"Bye" Svarade han och gick ut ur rummet.
Jag började göra mig i ordning för att lägga mig men var tvungen att trycka på knappen och kalla på en sköterska för alla slangar var i vägen när jag skulle byta tröja till en pyjamas. Hon tog bort droppen så att jag kunde fixa mig i badrummet och så fort jag hade lagt mig i sängen så skulle de på igen. Nu minskade hon dosen i alla fall och jag hoppades att det betydde att jag mådde bättre. Inte bara mentalt utan fysiskt också.
Jag tackade sköterskan vid namn Rita och vände lite på mig i sängen så att jag låg på höger sida utan att klämma slangarna och riskera att det började pipa.
Snart somnade jag och min dröm innhöll fina och klara färger och en trygg kännsla. Efter ett tag började färgerna försvinna och upp kom ansiktet på mannen som kidnappat mig. Han stod bakom mig tittandes i en spegel med händerna vilandes på min höggravida mage...
Ett ganska långt come back-kapitel! Stackars Nellie! Kram <333- Gryssan
Should've Kissed You Del 7
"Det är klart jag förlåter dig!" viskade jag i hanns öra när vi avslutat den varma och intensiva kyssen, jag hörde sirener på avstånd och förstod att det var min ambulans...
________________________________
Oscar's perspektiv:
Jag hade fått tillbaka henne?
Jag hade fått tillbaka henne...
Jag hade fått tillbaka henne!!!
När hon fått komma hem till sin moster från sjukhuset tillbringade jag all min tid med henne.
"Kan vi inte gå ut ikväll?" frågade Holly plötsligt när vi satt hemma hos hennes moster å spelade kort.
"Jo visst var vill du gå" frågade jag med ett litet leénde.
"Jag vet inte" sa hon "Vi kan väl gå ut på stan å bara ta något som verkar frestande"
"Ok. Frestande alltså. Hur mycket är klockan?"
"Em.." sa hon medan hon tog upp mobilen och kollade "19.02"
"Ok men då sticker jag till hotellet och sätter på mig lite fräscha kläder"
"Ok då stannar jag här å fixar mig då" jag skrattade till reste mig upp och kysste henne ömt på läpparna.
"Jag stannar bilen här utanför kl.20.00, ok?"
"Mmm" sa hon och ställde sig upp å kysste mig igen. "Hej då"
"Hej då älskling ses snart" sa jag sen gick jag ut i min svarta lånebil och åkte till hotellet.
Louis' perspektiv:
"Harry..." sa jag när jag kom in i vardags rummet å såg honom sitta helt själv i soffan.
"Vad!?" sa han vi hade inte pratat på nästan en veck inte sen Holly...
"Kom igen vi kan inte sätta en tjej framför vår vänskap!"
"Ha, så säger du bara för hon nobbade dig."
"Hon nobbade dig också" påminner jag honom och satte mig bredvid honom i den mjuka soffan.
"Tack för att du påminner mig" sa han och suckade högt "Du har ju Elenor"
"Snälla vad ska jag göra för att vi ska kunna bli vänner igen?!"
"Vet inte" det blev knäpp tyst en stund.
"Jag vet!" sa jag.
"Vad?" frågade han.
"Vi ska på fest!" sa jag "Bara två killkompisar"
Han log lite sn nickade han och vi kramade varandra.
När vi var klara tog vi bilen till The Coal Hole. När vi kom in var det proppat och Harry blev nästan genast utdragen på dansgolvet av några valet berusade tjejer en försökte dra med mig också men jag gled ur hennes svettiga grepp och gick fram till en av de höga barstolarna och satte mig där.
"En en cider, tack" sa jag när en bartender gick förbi.
"Vilken sort?" sa han ointresserat.
"Överaska mig" sa jag och försökte härma hans tonfall.
Han log sarkastiskt dök ner under disken för att hämta cidern å gav den till mig. Jag kollade på etiketten fläder, mums. Jag tog en stor klunk direkt ur flaskan.
"Louis?" sa den där vackra rösten som jag inte hört på en vecka, jag satte drickan i halsen och började hosta som en idiot. "Hur går det!"
"Bra (host host) bara bra" jag kollade på hennes ansikte och såg att hon log ett litet underbart leénde.
"Du förlåt för att jag blev så arg på dig" sa hon.
"Det går bra, jag vet inte ens om jag faktiskt är kä..." jag tystnade när killen som räddat henne la en hand på hennes axel.
"Åh där är du ju babe" sa hon böjde upp huvet så han kom åt att kyssa henne.
"Vem är han?" frågade han henne sen å gjorde en gest åt mig.
"Han.."
"Jag är Louis" avbröt jag henne och sträckte ut min hand han tog den i ett fast grepp och skakade den.
"Jag är Oscar" sa han med en halvmörk röst.
Should've Kissed You Del 6
"Men då måste hon dragits men av strömmen!" sa Louis panikslaget och började springa in till land.
"Vad gör du?!" hörde jag mig själv säga.
"Letar rätt på en livvakt!" skrek Louis.
Jag bara stod där i vattnet jag kunde inte röra mig inte prata det ända jag kunde göra var att se Louis springa upp ur vattnet och dra tag i en kille i min ålder med brunt hår och röda bad byxor.
________________________________
Holly's perspektiv:
Jag slets runt som en trasa under vattnet. Jag slängdes in i något hårt å tappade väldigt mycket syre. Allt började svartna, jag orkade inte ens försöka rädda mitt eget liv, till slut särade jag på läpparna och blåste ut det lilla syre jag hade kvar. Kroppen blev tyngre och tyngre håret svajade omkring mitt ansikte medan jag for omkring. Jag tänkte positivt eller försökte. T.ex. Alla säger ju att det här är det mest fridfulla sättet att dö på och då slapp jag ju att såra Louis å Harry. Ännu en stark ström drog tag i mig och fick mig att snurra runt, min blick fastnade på något rött å gult innan allt svartnade helt...
Jag öppnade ögonen och såg upp i ett par klar blå ögon som var alldeles för bekanta!
"Oscar?!" sa jag med en skrovlig röst.
"Jag är här" sa han och smekte min kind.
"Vad.." sa jag men han hyschade åt mig så jag tystnade.
"Jag får nog ta med henne upp till personal rummet" sa han lite högre dom om han meddelande något. Jag vände på huvudet och såg en hel del folk stå samlade runt mig och Oscar, jag vände huvudet åt andra hållet och såg Harry å Louis titta oroligt på mig. "Ambulansen kommer snart"
"Vilken..?!" viskade jag men han tystade mig med en blick. Sen bar han upp mig i sina vältränade armar som han alltid brukat göra när vi varit ihop och lyfte iväg mig genom folkmassan till ett litet strandhus. När vi kommit innan för den gula dörren som Oscar lyckats öppna utan att sätta ner mig la han mig på en vit brits och sen la han en röd filt över mig.
"Förklara" sa jag när han bara stod och tittade på mig, han suckade vände på klacken och gick till den stora fyrkantiga frysen "Vad gör du här?"
"Jag..." sa han gick fram till mig la en kylpåse på min panna och satte sig på britsens kant "Jag saknar dig, jag saknar oss"
Jag stirrade på honom "Varför kom du hit?"
"Jag kom på att du skulle bo hos din moster så jag tog ett jobb här för att kanske få träffa dig!" han hade fått tårar i ögonen "Jag har letat efter dig varenda dag sen du sa att det var över! Å nu när jag hittade dig under vattnet.." nu rann hans tårar ner för kinderna på honom och han snörvlade "Ditt fina hår som svajade din kropp som drogs med av strömmen och sen när jag såg ditt ansikte visste jag att jag inte skulle kunna leva utan dig!" han snyftade och snörvlade men fortsatte sedan tappert "Dina härliga läppar var nästan helt blå dina kinder underbara kinder var.. Var vita och dina vackra stora ögon med dina långa täta ögonfransar var slutna.."
"Sluta!" bad jag.
"Nej jag måste förklara varför jag är här" sa han och försökte hämta dig han andades långsamt in och ut och ibland släpptes det ut lite snyftningar "Jag är här för att jag är tokig i dig Holly." jag kollade på honom "och jag vet att jag gjort fel men snälla" han gick ner på sina knän "Snälla ge mig en chans till!"
Han blundade hårt i ett ögonblick och jag nästan kastade mig fram och pressade hårt mina läppar mot han mjuka å varma.Såklart jag skulle ge honom en till chans och i det ögonblicket brydde jag mig inte om att han inte hört av sig en ända gång sen jag åkt. Jag var hel tokig i honom också jag ville inte han någon annan bara honom!
"Det är klart jag förlåter dig!" viskade jag i hanns öra när vi avslutat den varma och intensiva kyssen, jag hörde sirener på avstånd och förstod att det var min ambulans...
Should've Kissed You Del 5
Jag bara stod och tittade på henne och när jag inte sa något så suckade hon och gick förbi mig.
''Föresten'' sa hon plötsligt ''Så fattar jag verkligen inte hur jag kunde tro på vad du sa till mig''.....
________________________________
Hollys perspektiv:
Jag var sårad riktigt sårad jag hade haft en underbar dag men Louis Tomlinson och sen kommit på att han hade Eleanor Candler som flickvän och att jag bara var en brika i hans jäkla spel! Men det som sårade mest var att han verkligen fått mig att tro att jag var speciell för honom!! Med raska steg var jag framme vid Harry som lagt sin handduk ytterst av alla killars handdukar och jag öppnade snabbt min strandväska tog ut min handduk å fällde ut den bredvid Harry's. Han såg frågande på mig men jag fake log och hans ansikte lystes upp i ett ännu större leénde, vi satt där en stund och bara log som två idioter mot varandra.
"Vill du bada?" frågade jag Harry.
"Ja" sa han ställde sig upp och sträckte ut sin stora hand, jag tog den glatt och han hjälpte mig upp men innan jag visste ordet av låg jag slängd över hanns axel.
"Harry! Jag är för tung" flämtade jag fram för det var inte lätt att andas när magen blev intryckt.
"Haha det går bra" sa han och skrattade "Killar vill ni följa med till vattnet?"
"Visst" sa Louis som jag inte ens märkt att ha kommit tbx från bilden!
"Nja jag ska nog tweeta lite" sa Zyan och drog fram mobilen.
"Samma här" sa Niall och drog också fram sin mobil. Då vände sig Harry och Louis till Liam men inte jag eftersom jag låg uppslängd på Harry's axel chippade efter luft och kunde bara se fram lite under Harry's arm.
"Jag gör de samma som Niall" sa han å jag svor tyst för mig själv varför! Det skulle bli så pinsamt tyst mellan Louis och mig när alla var vana vid att vi babblade hål i huvudet på alla! Kul så kul..!
När vi kom fram till vatten kanten trodde jag att Harry skulle släppa ner mig men istället började han springs så jag studsade upp och ner, och tillslut blev det omöjligt att andas.Efter några metrar ramlade han och båda föll omkull under vattnet jag hamnade såklart underst och han över mig han kollade in i mina ögon och jag i hans sen närmade han sig min mun långsamt. Jag började få panik! Vad skulle jag göra!? Plötsligt drog någon tag i Harry's axlar och han lyftes bort från mig. När jag själv försökte komma upp till ytan gick det inte...
Harry's perspektiv:
"Vad i hela var det där om" röt Louis.
"Va?" frågade jag helt oförstående.
"Harry! Jag menar varför tänkte du kyssa henne?!"
"Jag gillar henne"
"Du har känt henne i 6 dar!"
"Men vadå Loui du har ju också typ känslor för henne" viskade jag hotfullt. Han blev helt stum sen vände han sig åt Holly's hål medan jag fortsatte att bara stirra på honom.
"Hon har inte kommit upp" sa Louis och jag vände också huvudet åt Holly's hål för att se om han skämtade?! Men nej hon stod inte där hon borde stå! Jag dök snabbt ner under ytan för att se om hon fastnat i något men nej! Hon var inte där! Jag gick upp till ytan igen som nådde mig till hakan.
"Hon är inte där!" sa jag förtvivlat.
"Men då måste hon dragits men av strömmen!" sa Louis panikslaget och började springa in till land.
"Vad gör du?!" hörde jag mig själv säga.
"Letar rätt på en livvakt!" skrek Louis.
Jag bara stod där i vattnet jag kunde inte röra mig inte prata det ända jag kunde göra var att se Louis springa upp ur vattnet och dra tag i en kille i min ålder med brunt hår och röda bad byxor.
________________________________
Kommer Holly överleva?
Så äntligen ett nytt kapitel uppe har så dåligt samvete över att jag inte uppdaterat något på så länge men här är det iaf.
Gott nytt år!
Gott nytt år kära läsare (lite sent men aja) hoppas att alla får ett bra år!! 2013 yey!!!!
Live While We're Young Del 13
"Hi guys!" I said when they came out.
"Hi Louis... and Nellie!" They said when they saw Nellie.
"I'm coming with you if that's okey?" Nellie asked.
"Of course it is!" The boys answered and we started walking towards Starbucks.
Louis' perspektiv:
On Starbucks I ordered ice coffee and Nellie ordered the same.
I felt my mobile phone vibrating in my pocket.
"Sorry, I have to take this" I said to Nellie and I went in to the toilets.
"Hello" I answered. I could recognise the number but I didn't knew who it was.
"Hi Louis! Where are you?"
"Eleanor? Why are you asking?"
"Yes it's me. Im in Madrid and I have to talk to you"
"Okey, I'm at Starbucks outside my hotel. Can we meet here for lunch?"
"Sure"
"Okey, 1 o'clock then"
"That's fine by me"
"Okey, bye!"
"Bye"
I unlocked the door and walked towards Nellie and the lads.
"Who was it?" Nellie asked.
"It was a friend of mine" I answered.
"What friend?" Harry asked.
"His name is John. We have been friends for a few years, he's from Doncaster and he wanted to see me. He's here in Madrid.
"When are you gonna meet?" Nellie asked.
"We are gonna have lunch together at a restaurant nearby"
"Okey" She smiled and I guess she didn't saw trough my poker face and my lie.
It was time for me to go to Starbucks again to see Eleanor. The clock on my mobile showed 12.51 and I didn't wanted to be late.
I saw her standing outside the doors looking for me. When she found me, she waved and smiled. I waved back.
"Hi Louis!"
"Hi Eleanor" she gave me a hug.
"Can we go for a walk in the park instead?"
"Yeah, sure"
We walked to the park. It was sunny and warm.
"What did you wanna talk about?" I asked.
She stopped walking and looked into my eyes.
"I still like you"
"I'm sorry Eleanor but I don't like you back. I've moved on with Nellie now"
"I know but I can't help what I feel"
"I think it's time for you to move on too"
"Can I at least give you a goodbye kiss"
She didn't waited for an answer. She layed her arms around my neck and gave me a kiss.
Not a lovefull kiss, just a friendly one.
"Goodbye Louis" She said and then she walked away.
I saw her disapear and then I felt hungry 'cause I never ate food.
Nellie's perspektiv:
Jag satt i soffan inne på Louis' hotellrum med mobilen i handen och var inne på twitter. Jag tittade på vad som trendade. #ElounorIsBackTogether var den största trenden.
Jag klickade på hashtagen och jag fick se en bild på Louis och Eleanor i parken. De kysste varandra och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken men jag kunde inte vara arg på honom. Inte efter allt jag gjort.
Jag hörde hur dörren öppnades och Louis kom in i vardagsrummet. Han såg mina tårar och förstod sedan varför jag grät.
"You've seen the picture, right?"
"Yeah, I have" Sa jag och torkade bort några tårar från kinden.
"Please, don't be mad at me. I can explain"
"I'm not mad at you"
"How can you not be mad at me? I just kissed another girl"
"I can't be mad at you. We're far away from even so I'm only mad at myself"
"I don't really understand" Han såg frågande på mig.
"When you were gona on your tour and I was all alone at home, my mum met a guy. He had a son, Jordan, and we like kissed a bit and... It wasn't meant to be that way but it just happened. I missed you so much and he was the only one near to fill the hole in my heart"
"Did he?" Frågade Louis.
"What?"
"Did he fill the hole in your heart?"
"Of course not! You're the only one who can do that"
"Thank you for telling me that" Han kom och satte sig i soffan brevid mig.
"Are you mad at me?" Frågade jag.
"No, I could never be mad at you. I love you no matter what"
"I love you too" Sa jag och han kysste mig. En förlåt kyss men den bekräftade även att han älskar mig. Precis lika mycket som jag älskar honom
Har kämpat med detta kapitel till långt in på natten (titta på när det publicerades här nedan) för er skull trots att jag inte visste vad jag skulle skriva när jag började igår.
Därför hoppas jag på många kommentarer! Kram Gry<3
Om Uppdateringen mm.
Vi försöker så gott vi kan men just nu har varken jag eller Wictoria någon inspiration. Det blir också mycket roligare att skriva om vi får många kommentarer. Om ni har några idéer om novellerna så kan ni ju skriva det i en kommentar eller om ni tycker att vi har för mycket/för lite detaljer, miljöbeskrivningar, ur olika perspektiv. om ni vill att vi ska ändra på något i designen tex. ha med bilder/collage/rörliga bilder oftare, eller helt enkelt lite finare inlägg designmessigt. Vi blir jätteglada för varje liten kommentar vi får. Vi ÄLSKAR alla läsare vi har men just nu är inspiration att skriva
Vill också säga att kapitel på min novell (Live While We're Young) kommer ikväll!!!
Puss alla finisar!<3 Kram Gry
Snälla Läs!
Iaf skulle vi tycka det var nice om ni kommenterade lite mer lixom lite feedback. :D
Hoppas ni läser det här! Puss o Kram/ Gry och Wican
Should've Kissed You Del 4
- Jag är inte sur, sa hon och suckade, jag gillar bara inte att stå i skuld till folk.
- Men det gör du inte, sa jag, jag bjöd dig och du är inte skyldig mig något.
- Ok sa hon log lite lätt och öppnade sin cola.
-Bra, sa jag, jag ska bara på toan kommer snart tbx.
-Mhv, sa hon medan hon drack av sin cola.
-Ok, sa jag och skulle precis resa mig men innan jag hann det kom jag och tänka på en sak, föresten Holly du är speciell.
Louis perspektiv:
'' Vill du följa med o bada??'' Messade Niall.
'' Visst'' svarade jag.''vilka ska med?''
''De andra killarna''
''Ok men kan jag fråga Holly om hon vill komma med??''
''Ja såklart! men komihåg att du har en flickvän.''
''Haha jag vet men Niall vi är bara vänner''
''Ok bara fråga henne ;P'' skrev han ''föresten kan du komma å hämta mig å de andra killarna? :D''
''Ofc Niall''
Jag klickade på tillbaka knappen på mobilen och letade fram Hollys nummer.
Efter tre singnaler svarade hon.
''Hallå''
''Hej det är Louis''
''Åh em hej'' sa hon med lite förvånad röst.
''Emm vill du förlja med till stranden?''
''Och göra vad?'' frågade hon nyfiket.
''Bada såklart''
''Emm..'' tystnad ''Vet du okej jag förjer med''
''Bra! Jag kommer och hämtar dig om 20 minuter''
''Eee du kan vi bara inte mötas där, vilken strand ska vi till föresten?''
'' Oh okej, vi ska till Baffalo City.'' sa jag lite chokatd.
'' Aha tack..''
''Mmm.''
''Jaha men då ses vi om 20 minuter då.'' sa hon.
'' ja det gör vi ses sen då'' sa jag och hon avslutade fort för fort... Hade jag gjort något?!
Jag gick in i badrummet och tog på mig mina svarta badshorts, en vit t-hisirt och själklart min gråa stickade mössa. Efter jag borstat tänderna gick jag ut och satte mig i bilen , hämtade upp alla killarna förutom Harry (han åkte själv för han skulle fixa nåt) och körde till Baffalo Citty.
Hela vägen till stranden hade vi skrattat, sjungit och jag vet inte vad men när vi kom fram blev jag helt tyst när jag såg att Harry redan var framme och öppnade dörren för. Holly! Jag kände att jag började koka inombords. Varför. Hon var inte min. Det fanns inget mellan 'oss' så varför blev jag arg!? Jag öppnade bildörren gick ut och smällde igen den de andra killarna följde mitt exempej och steg också ut ur bilen. Vi gick fram till Harry å, Holly.
'' Tjo bro'' sa Harry när jag kom fram.
''Hej'' svarade jag.
'' Ska vi gå ner'' sa Zayn och gjorde en gäst mot stranden.
'' Ni kan gå före jag ska bara fixa en sak först'' sa Holly och de andra killarna började gå ner mot stranden.
'' Jag måste på toa bara'' sa jag och de andra killarna nikade bara. Jag gick upp mot Holly som stod och rotade i sin stora strandväska.
''Vad handlar det här om?'' frågade jag lite surt.
''Vad?'' svarade hon lika surt.
''Varför beter du dig konstigt!''
''Emm... Jag vet inte men kanske för att man har världens bästa dag med en heltunderbar kille som säger att man är speciell och sånt å se när man kommer hem kommer man på att denna han är i ett väldigt lyckligt förhållade!'' skrek hon ''Men jag vet inte. Det kanske är därför''
Jag bara stod och tittade på henne och när jag inte sa något så suckade hon och gick förbi mig.
''Föresten'' sa hon plötsligt ''Så fattar jag verkligen inte hur jag kunde tro på vad du sa till mig''......
Live While We're Young Del 12
Jag ställde mig upp och rättade till tröjan.
"I'm sorry" sa jag och gick ut ur rummet, ner för trappan och tog bussen till flygplatsen.
Jag var tvungen att träffa Louis för att inte utveckla större känslor för Jordan.
"Hi! Can I get Louis Tomlinson's room number?" Frågade jag receptionisten.
"I'm sorry, I can't give it to you"
"Why not?"
"Because I don't know who you are"
"I'm he's girlfriend" Sa jag lite bitchigt.
"Yeah, and I'm the princess of Russia" Sa hon BITCHIGT tillbaka.
"It's true!" visste hon verkligen inte vem jag var? Vi var ju över hela twitter!
"Okey!?"
"Are you still not letting me in?"
"Nope"
"Then I'm gonna find it out myself"
"You're not allowed to go upstairs"
"What are you gonna do?"
"I'm not gonna do anything but they are" Sa hon och pekade mot en dörr bakom sig. Sekunden efter så kom två stycken stora svartklädda säkerhetsvakter ut och tittade på mig.
Vakterna tittade frågande mellan mig och kvinnan i receptionen.
"Yes, it's her" Svarade hon.
Den ena vakten tog mitt bagage och den andra tog mig och började gå mot utgången.
"No, let me go!" Skrek jag men de lyssnade såklart inte på mig.
Snart låg jag utanför hotellet med värkorna över mig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag satte mig på trappan utanför och lutade ryggen mot en stor malmor pelare. Eftersom jag befann mig i Madrid så kunde jag inte leta upp ett annat hotell och jag hade nästan inga pengar så jag skulle ha råd med det heller.
Jag tog upp mobilen och slog in Louis' nummer utan att titta eftersom jag ringt det så många gånger förut.
Den for automatiskt upp till örat men singnalerna gick inte fram. Justdet, Pengarna var slut!!! Jag suckade högt och tog fram min filt som jag hade i en av väskorna. 'Ingen skulle väl märka mig om jag sov på trappan eftersom det finns så många helmösa här' Tänkte jag och jag somnade snart in.
Louis' perspektiv:
I woke up in the morning by the sound from a phone message. It was from Niall.
"Awake?"
"Now I am..."
"Sorry :), wanna have som breakfast at Starbucks??"
"Sure, are the other boys in to?"
"Yes"
"Okey, can we meet in an hour in the lobby?"
"Ok, we'll be waiting on ya"
I decided to take a quick shower.
After one hour I was on my way outside the hotel but I didn't see the boys.
'I'm the one who will wait for them' I thought.
After a while I saw something outside the big glassdoors. It was a human.
I went out to see if it was one of the boys or anyone I know but I got chocked when I saw who it was.
She ran into my arms and kissed me.
"What are you doing here?" I wondered.
"I missed you so badly that I couldn't be without you anymore" She answered.
"I missed you too but now I'm here. Did you sleep outside all night?!"
"Yes"
"Oh, god! Why didn't you asked for my room number?"
"I did but they kicked me out"
"Why?"
"Because the woman in the lobby didn't believe in me"
"Okey, I'm gonna talk to her so she willlet you in next time. Do you want some breakfast at Starbucks?"
"Yeah, that would be great!"
At the moment she said that, the boys came out of the elevator and they saw me standing outside with someone.
"Hi guys!" I said when they came out.
"Hi Louis... and Nellie!" They said when they saw Nellie.
"I'm coming with you if that's okey?" Nellie asked.
"Of course it is!" The boys answered and we started walking towards Starbucks.
Kort idag... Sorry<3
...
Jag hinner inte uppdatera idag pga läxor och sånt nu innan lovet men det kommer ett på fredag tror jag (Wictoria och jag ska sova över och hon kommer nog tvinga mig haha) och då blir det nog lite extra långt. Puss!❤❤
Live While We're Young Del 11
Louis la sig över mig men han var noga med att inte lägga någon vikt på mig. Allt detta gjorde vi utan att kyssen avbröts.
Jag tog av honom hans t-shirt och smekte hans mage ner till skärpet som jag knäppte upp.
Jag ville ha varje millimter av hans kropp så tätt mot min som det gick.
Han tog av mig min blus och påbörjade ett stort sugmärke på mitt vänstra nyckelben.
Nellies perspektiv:
Louis och jag hade varit ute på några dejter men han och killarna skulle på sin nya turné. Han skulle åka idag och första konserten var i London imorgon.
Vi låg i sängen och bara myste.
"I don't want you to go" sa jag till honom.
"Honey, I have to and you can come visit me whenever you want to"
"I know but it's gonna be so hard to live without you. Just like last time"
"You are strong! We're gonna make this, okey?"
"Yeah, okey" jag försökte övertala mig själv om att det skulle bli bra men jag trodde inte det. Det skulle bli hur svårt som helst att inte vakna upp till hans fina blåa ögon varje dag eller att få känna hans mjuka läppar mot mina.
När vi var på flygplatsen så sa vi inget till varandra när vi väntade på flyget. Det räckte med att bara sitta nära och kanske få en kyss någon gång ibland.
Gud vad jag skulle sakna honom!!
När flyget väl hade kommit och han skulle kliva på så drog han in mig i en mjuk och kärleksfull kram. Han kysste sedan mina läppar, min panna, mina kinder, min näsa. Ja han kysste mig nästan överallt i ansiktet och jag ville inte att han skulle sluta.
En sista gång kysste han mina läppar och jag tryckte mig mot honom i en plågad gest.
Harry tog tag i hans arm och drog iväg honom. Zayn höll i mig. Det var det enda sättet att få isär oss.
Jag såg honom motvilligt gå på flygplanet och hur han med en plågad blick satte sig i planet och tittade på mig genom fönstret. Han skickade en slängkyss och sedan började planet rulla.
Tårar bildades i mina ögon och jag gick sakta mot utgången för att ta en taxi hem.
"Hallå!" Ropade jag när jag kom hem.
"Hej! Vi är i köket" svarade mamma.
Vänta, va? Vilka är vi?!
Jag gick in i köket och fick se en man i mammas ålder sitta med en kaffe kopp i handen och en kille (något äldre än mig?) som satt bakåtlutad, lite drygt, på stolen.
"Hej" prövade jag lite försiktigt. Jag visste inte om de var svenskar eller inte.
"Hi Nellie! How are you?" Frågade mannen. De var inte svenskar i alla fall.
"I'm fine thanks. How are you?"
"I'm good" svarade han med ett vänligt leende.
"Nellie, can I talk to you for a second?" Frågade mamma.
"Sure" vi gick ut i hallen.
"Vilka är det?" frågade jag.
"Det är Thomas och Jordan. Thomas är min arbetskollega och min pojkvän kan man säga"
"Va?"
"Ja, vi har dejtat ett tag nu så jag ville att du skulle träffa honom"
"Men vem är Jordan då?"
"Jordan är Thomas son. Jag tror att ni kommer komma bra överens"
Tror hon ja. Jag tyckte att han var jättedryg.
"Jaha. Jag går upp på mitt rum"
"Kan du inte vara lite social?"
"Jaja"
Vi gick in i köket och satte oss vid köksbordet där de andra satt och det blev lite stelt.
När vi hade pratat ett tag så frågade mamma mig: "can't you show Jordan your room?"
"Okey, c'mon" sa jag till Jordan och han följde med mig upp för trappan.
Mitt rum var inget speciellt så jag visste inte varför jag skulle visa det.
"This is my room" sa jag när vi kommit in i mitt vita rum med en mintgrön fondvägg.
"You have a nice room!"
"Thank you. Maybe it's a little dirty, I haven't cleaned here for a while"
"Why not? Are you a dirty girl?" Skojade han och vickade lite sexigt på ögonbrynen.
"Haha no! I've been a lot at my boyfriends house"
"Oh, okey" jag såg att han blev lite ledsen. Var det för att jag sa att jag hade en pojkvän?
"Wanna go for a walk?" Frågade jag för att muntra upp honom.
"Sure, why not" svarade han.
Vi gick ut ur rummet och tog på oss våra ytterkläder.
"Mamma! Vi går ut en sväng"
"Okej men var tillbaka till lunch"
"Mm"
Vi gick ut och började gå mot centrum.
"I have to buy a thing. Wanna come with me?"
"Yeah, what are you gonna buy?"
"A thing that makes me miss my boyfriend less"
"Okey?" Han verkade lite fundersam men han sa inget.
När vi kom in i shoppinghallen så gick jag till den första textilaffären jag såg.
"Hi can I get a pillowcase with a photo on it?" Frågade jag en tjej som jobbade där.
"Sure, do you want a black one or a white one?"
"A white one please"
"Okey, where do you have the photo?"
"Here" sa jag och tog fram ett kort på Louis när han skrev en autograf för några dagar sedan. Jag hade tagit det utan att han visste om. Han var så gullig mot sina fans.
Hon gjorde om fotot till ett som man kunde sätta fast på tyg och lät sedan en maskin göra jobbet att sätta på det på kuddfodralet.
"22 dollars please" sa hon och jag plockade fram pengarna.
"Thank you" hon när hon fick pengarna. Hon packade sedan ner fodralet i en påse och gav mig den.
"Thanks! Have a nice day" sa jag och gick ut ur affären. Jag gick till Jordan och han såg nyfiket på mig.
"What did you do?" Jag tog upp kuddfodralet ut påsen och gav det till honom.
"How is a pillowcase with Louis Tomlinson's face on it gonna make you miss your boyfriend less?" Visste han vem Louis var?
"Because Louis is my boyfriend" sa jag och log lite.
"Oh, I didn't expect that one to come"
"Haha"
Jordan och jag hade roligt tillsammans. Vi fikade och pratade. Han öppnade sig och pratade om sin försvunna mamma och jag pratade om hur det var när Louis inte fanns i mitt liv för några år sedan.
Tillslut så var det dags att gå hem så vi tog bussen till mitt hus.
"Are you staying for lunch?" Frågade jag Jordan.
"I can't but maybe next time"
"Okey" han kramade om mig innan han gav sig av med sin pappa.
"Bye!"
"Wait! I didn't got your number" sa han. Han ville ha mitt nummer!!
"Oh, sorry" jag gav honom mitt nummer och han gick ut genom dörren.
"Honey, vill du ha lite mat?" Frågade mamma.
"Nej, jag är inte hungrig, Jordan och jag fikade lite"
"Okej men säg till om du vill ha något"
"Aa det ska jag"
Jag gick upp till mitt rum och startade datorn. Jag gick in på Google och sökte på 'Louis Tomlinson'. Det kom upp många bilder på honom. Jag skakade honom. Mycket.
Jordan och jag hade umgåtts väldigt mycket de senaste tre veckorna. Han hjälpte mig att tänka på annat när jag saknade Louis som mest.
Vi var hemma hos honom och pratade på hans säng.
"You miss your boyfriend a lot, right?"
"Yeah I do. I'm not completed without him"
Jordans ansikte närmade sig mitt långsamt.
"I know one who can get you on other thoughts"
"Please don't. You're my friend" hans ansikte kom närmare men jag drog mig inte undan.
"I have a boyfriend" Fortsatte jag.
"He's not here"
"We shouldn't do this" Jag drog mig fortfarande inte undan.
"I know" Jag hade inga känslor för Jordan men på något sätt så ville jag veta hur hans fina läppar smakade.
"Oh, fuck this" Sa jag. Jag sket i allt. Jag ville bara veta hur det var att kyssa någon annan.
Hans läppar mötte mina och en elektrisk stöt for igenom min kropp. Jag ville bara ha mer och mer.
Jag kysste honom mer intensivt och hans läppar var lika mjuka som de såg ut att vara.
Han lyfte upp mig så att jag hade benen runt hans midja och han hade sina händer på min rumpa. Han tafsade lite lätt på mig.
Om någon annan tafsade så skulle jag nog slå till honom. Till och med om det var Louis så skulle jag be honom sluta men nu var det helt okej.
Jag visste att det jag gjorde inte var okej men jag orkade inte vara ifrån Louis mer och då fick Jordan vara den som fyllde hålet i mitt hjärta.
Han tryckte upp mig mot en av väggarna i hans rum och kysste mig ner på halsen och på mina kindben. Ett svagt stön kom ut genom min mun.
"Do you want me to stop?" Frågade han.
Nej, jag ville inte att han skulle sluta.
Jag skakade på huvudet och Jordan bar vidare mig till sängen. Han la mig ner och lade sig sedan över mig men jag kände ingen vikt.
Han började ta av mig min tröja men då förstod jag vad som hände.
Jag var otrogen mot den bästa killen i hela världen och jag gillade det!
"Jordan stop!"
"You didn't wanted me to stop before" sa han och fortsatte försöket med att ta av mig tröjan men jag spände mig och gjorde det omöjligt för honom.
"I like you Jordan but I have a boyfriend and I can't do this to him when he's not here"
Jag ställde mig upp och rättade till tröjan.
"I'm sorry" sa jag och gick ut ur rummet, ner för trappan och tog bussen till flygplatsen.
Jag var tvungen att träffa Louis för att inte utveckla större känslor för Jordan.
Detta inlägget är från min mobil. Jag har inte tillgång till dator med internet just nu och det var därför kapitlet inte kom igår.
Should´ve Kissed You Del 3
- Vi diskuterade vilka djur vi är, sa Zayn.
- Jaha och vilka är ni då? frågade jag och log. Om de ljög så skulle de få svättas lite.
- Jo, började louis, Zayn är en struts , em Niall är en ekkore, Liam är en bulldog, Harry är ett Lejon och jag ja jag är en.. Jo en apa. Jag började skratta.
- Ok, skrattade jag, å jag då?
- Du min sköna, sa louis, du är en påfågel. jag började fnissa lite men de andra killarna såg allvarligt på mig och nickade instämmande.
Jag vaknade på morgonen av att mobilen mobilen plingade till jag vände mig om och drog täcket över huvudet. Tillslut förstod jag att det var Oscar och han brukar bli orolig om jag inte svarar men när jag kollade på skärmen var det inte Oscars mobil som messet kommit ifrån det var från Louis!
- Ååh, sa jag och la mig på rygg. Det hade alltså inte varit en dröm att jag träffat Zayn, Niall, Liam, Louis och Harry även kallat One Direction (och gjort slut med Oscar), jag skrattade lite för mig själv och kollade runt i det vita rummet. Det var fint nästan allt i rummet var vitt fast det fanns två, små gula mattot och det fanns byrålådor under sängen. jag bestämde mig för att kolla på Louis mess.
'' Hey sweeti är du ledig idag och kanske vill ha en guidad tur i London?''
'' Hej jag har nog inga planer idag'' skrev jag ''och förästen tack för tipset med en guidad tur kanske ska ringa någon ;P Om inte du vill förstås ;)'' svaret kom nästan så fort jag skickat mitt.
''Jag är villig till 1000% jag hämtar dig vid 1 så kan vi käka ute i London, Ok?''
''Absolut''
När jag skickar messet slängde jag en titt på klockan på väggen 12.30 en halvtimma kvar. Det hinner jag mer än väl, det var ju ingen dejt precis men jag skulle nog ändå vara lite fin första gången som jag skulle se runt i London.
- Holly, ropade Ann-louise ner i från köket.
- Ja? ropade jag tbx.
- Vill du ha nån frukost? frågade hon.
- Emm, jag över vägde det en stund men sän bestämmde jag mig bara för att ta ett äpple, Nej men tack ändå.
-Ok om du ångrar dig finns allt kylen, sa hon, Jag ska sticka till jobbet men jag kommer hem vid sex.
-Okej ha så kul, sa jag.
- Det samma Holly, sa hon och jag hörde yterdörren stängas med en smäll. Jag gick till badrummet och började med att dra på lite smink, sen gick jag in till ''mitt rum'' för att bestämma kläder det blev en lila tröja med svarta jeans och mina vita, älskade converse till det. Jag satte upp mitt hår i en hård hästsvans. Så äntligen KLAR! Jag gick ner till köket och tog ett äpple när jag tagigt ungefär två bett ringde det på dörren jag suckade men gick ändå och öppnade.
Louis perspektiv
- Hej,sa Holly och log charmigt det började bubbla i magen Nej Nej Nej Louis du får inte se henne på det sättet!.
- Hej, sa jag och kramade henne. hon hade bara en lila tröja men svarta jeans.
- Haha, sa hon och jag kollade på henne, Vi matchar. förklarade hon och jag log.
- Ska vi gå? frågade jag.
- Japp 2 sek bara, sa hon och försvann bort från hallen. Hon kom tbx efter ca 20 sek (ja jag räknade) med ett äpple i munnen, väskan över axeln och stirrade fokuserat på mobilen hon hade i handen och jag kunde knappt låta bli att skratta så det blev en blandning av skratt och grymtningar.
- Grugrhl, frågade hon fortfarande med äpplet i munnen och nu kunde jag inte hindra skrattet ifrån att komma längre hon såg så söt ut där hon stod med äpplet i munnen och frågande blick.
- Inget, skrattade jag. Hon la ner mobilen i väskan och tog ett bett av äpplet.
- Ska vi sticka? frågade hon medan hon gick ut genom dörren och låste den bakom mig.
- Japp den här vägen sa jag och ledde henne till cyckel taxin.
- Nice, sa hon och satte sig i den. jag klämmde mig in brevid henne på det tånga sätet och sen bar det in till London.
- Jag hade kul idag, Sa Holly och jag skrattade vi hade besökt alla turistatraktioner. Vi hade livit jagade av en uteliggare (det var nog roligast) och lite fans... Vi stod i en liten kö i ett litet café.
- Ja jag hade väldigt trevligt, sa jag.
- Hejsan, sa en kvinnoröst jag kollade upp och såg att det var vår tur, Vad vill ni ha?
- Vill du beställa först? undrade Holly.
-Ok, sa jag, jag vill nog ha en vanlig svart kaffe och en donat.
- Aha, sa kvinnan och kollade på Holly, och du vad vill du ha?
- Jag tar en cola och en kladdkaka, sa Holly.
- Ok det blir 3,6 pund tack, sa kassörskan Holly började öppna väskan men jag sträckte ut handen och stoppade henne sammtidigt som jag jag kassorskan pengarna. Jag fick växeln och så tog jag brickorna och vi gick och satte oss vid ett bord lite avsides i ett hörn.
- Jag borde ha betalat, sa Holly.
- Kanske det men nu gjorde jag det, sa jag och log.
- Men du ska iaf ha pengarna tbx, sa hon tog upp sin ploåbok och gav mig halva summan jag betalat.
- Behåll dina pengar, sa jag och puttade undan hennes hand.
-Ok, sa hon buttert.
- Varför så sur? frågade jag.
- Jag är inte sur, sa hon och suckade, jag gillar bara inte att stå i skuld till folk.
- Men det gör du inte, sa jag, jag bjöd dig och du är inte skyldig mig något.
- Ok sa hon log lite lätt och öppnade sin cola.
-Bra, sa jag, jag ska bara på toan kommer snart tbx.
-Mhv, sa hon medan hon drack av sin cola.
-Ok, sa jag och skulle precis resa mig men innan jag hann det kom jag och tänka på en sak, föresten Holly du är speciell.
Så det var 3 delen av Should've Kissed You!! hoppas verkligen att ni gillar den och komentera jätte gjärna!!! <3-W
Lucia!
Live While We're Young Del 10
Vi hade irrat runt på vägarna med den röda hyrbilen innan vi hittat rätt gata som huset låg på.
Det var stort, vitt med stora fönster. Det fanns en pool på baksidan och det stod i annonsen att det var kvällssol. Kunde det bli bättre?
Jag packade upp mina saker (som inte var så många) och kläder. Jag hade en walk in closet, någonting som jag absolut inte var tvungen att ha för att kunna leva med det var ju väldigt coolt.
(lyssna samtidigt som du läser)
Louis' perspektiv:
"Can I have the popcorn bowl?" Hannah asked.
"You have two arms so you can get it yourself" I answered. I wasn't in mood for anything.
"What the hell is wrong with you?! I asked you for a small favor and you get mad for that!"
"It's nothing wrong with me! It's something wrong with you!"
"Oh, so what's wrong with me?"
"You're thinking that you run the world. Everything's about you all the time!"
"Well, I don't date guys just to get over another guy but you do" That one hurted.
"What!? I would never do that" Actually I did. I was dating Hannah just to push all my thoughts and fellings about
Nellie away.
"You're doing it right now sweetheart!"
I could'nt handle it anymore so I took my jacket and ran the fastest I could through the door and towards Harry's and my apartment.
I took a taxi to the airport and an hour later I was on my way to L.A.
Nellie's perspektiv:
Efter någon vecka i L.A så hade jag fått ett jobb som servitris på Starbucks en kilometer från villan mamma och jag bodde i.
Jag hade fått en lapp med en beställning från bord 17 av en annan servitris eftersom hon hade rast nu. Jag lämnade in lappen till köket och under tiden som kaffet skulle bli klart så gick jag in på toaletten. Där inne stod jag länge och granskade min kropp i spegeln. Jag hade ett fint ansikte med lagom stora läppar och en ganska smal näsa. Idag hade jag dock bara en ljusbrun ögonskugga istället för den svarta sotningen jag brukade ha.
Jag forstsatte granska mig själv. Brösten var helt okej, jag hade 70 C i BH storlek.
När min blick sedan fastnade på magen så spårade allting ur. Jag hade tidigare tyckt att min mage var för platt och såg för vältränad ut men nu såg jag mig själv som en enda stor fetthög. Armarna var för stora, låren för tjocka och magen hängde ut över byxkanten.
Jag rusade in på en av toaletterna, hukade mig över toalettsolen och tryckte desperat in fingrarna i halsen så långt det gick.
Fingrarna räckte inte till, jag spydde inte tillräckligt mycket. I väskan jag hade lagt vid dörren hittade jag en penna. Den tryckte jag in i munnen och jag spydde tills det inte fanns någonting kvar att spy upp, och då spydde jag ändå lite till.
Det var en härlig känsla att känna. Om jag fortsatte såhär varje dag så skulle fettet på min kropp vara borta på några månader.
Glatt gick jag ut från toaletten med min väska på axeln och tog emot tallriken och kaffemuggen som precis kommit ut ur köket.
Jag gick fram till bord 17 där det satt en man och läste tidningen. Han hade den framför ansiktet så jag så inte hur han såg ut utan jag såg bara hans muskulösa armar.
"Excuse me? Have you ordered a piece of chocolate cake and som ice coffee?"
"Yes I have, thanks" Sa han och tog bort tidningen från ansiktet för att kunna betala.
När jag såg vem det var som satt på stolen tappade jag tallriken och muggen.
Det var den underbara, fina, omtänksamma killen jag hade älskat oavbrutet sedan dagen vi träffades. Det var killen som var orsaken till att jag grät varje dag för att han älskade en annan kvinna. Det var killen som lät mig gå när jag behövde honom som mest.
"Nellie?" Han tittade frågandes på mig men ändå som att han redan visste vem jag var. Fan ta mig för att jag färgat tillbaka håret till min naturliga färg.
"Sorry, I'm not Nellie. My name is Alice" Stammade jag fram. Kunde jag inte vara lite mer kreativ när det gällde namn?
"Don't be silly. I know it's you" Jag suckade tyst för mig själv.
"What do you want Louis?"
"I want you back. Ever since we broke up, I've been thinking about you all the time. I still love you. I was together with Hannah just because I thought she could help me forget you but she only made me thinking about you more. How you were much easier to talk to, how your lips were much softer to kiss and how you loved me for me and not because I'm Louis Tomlinson from the British boyband One Direction. You made me feel important again after my hard moments in life. I miss you"
Detdär räckte gott och väl för att jag skulle börja älska honom igen. Jag kastade mig in i hans famn och han kramade om mig hårt. Det for en värmeslinga av trygghet genom min kropp och från detta ögonblick så visste jag att jag skulle älska någon lika mycket som jag älskade min Lou.
Vi börade långsamt. Kramar var den enda fysiska kontakten vi hade med varandra än så länge.
Jag var rädd... Rädd för att han skulle ha förändrats, eller kanske något värre.
Vi var på Louis' hotell och spelade kort i den stora dubbelsängen.
Klassikern 'finns i sjön' hade jag fått lära honom men jag kallade den istället 'it's in the sea' eftersom jag älskade havet.
Jag hade vunnit tre gånger i rad nu men i denna omgången tvlade vi om det sista korten eftersom de skulle avgöra spelet.
"Do you have any queens?" Jag hade mina tre damer på hand och var tvungen att ge honom dem.
"I Won!" Han var ganska glad över att ha vunnit över mig vilket gjorde mig glad också.
Jag samlade ihop alla korten men plötsligt kände jag någonting hårt krocka in i mitt huvud. Jag tittade upp och fick se Louis' fina blåa ögon. Det var hans huvud jag krockat in i.
Ögonen kom närmre och närmre och tillslut så nuddade hans panna min.
Jag tog första steget och tryckte mina läppar mot hans. Det var som att de var gjorda för att passa in i konturerna på mina läppar. Kyssen blev mer och mer intensiv och jag la mig ner på rygg i sängen. Louis la sig över mig men han var noga med att inte lägga någon vikt på mig. Allt detta gjorde vi utan att kyssen avbröts.
Jag tog av honom hans t-shirt och smekte hans mage ner till skärpet som jag knäppte upp.
Jag ville ha varje millimter av hans kropp så tätt mot min som det gick.
Han tog av mig min blus och påbörjade ett stort sugmärke på mitt vänstra nyckelben.
Hope you Enjoyed!<3
Should've Kissed You Del 2
HARRYS PERSPEKTIV
- Ooo, skoj sjöng Louis och vi andra skrattade. Plötsligt drog mamma upp dörren och kollade på oss.
-Harry, sa hon, Ann-Louise ska ta med sig sin systerdotter på middagen.
- Jaha, sa jag lite sur det skulle ju bara va jag och killarna ikväll och jag ville inte ha någon liten unge springandes runtom kring mig, så nu ska jag vara barnvakt eller?
- Haha nej, sa hon, hon är 15 men jag visste inte att hon skulle komma förns några minuter sen så hon får väl vara med er?
- Å hon är 15, sa jag.
- Men då ska vi självklart ta hand om henne, sa Louis och vickade på ögonbrynen och alla skrattade (förutom mamma).
- Jag menar allvar killar, sa mamma och spände blicken i oss.
- Förlåt, sa alla i kör. En stund senare ringde det på dörren och mamma föste ner alla och ställde upp oss. Mamma öppnade och vi log som hon sagt åt oss att göra.
- Hej, sa Ann och gav mamma en kram.
- Hej, sa mamma, men var är Holly då? Precis när hon sagt det kom en tjej in med sänkt huvud.
-Men hej Holly, sa mamma och Ann viskade något i Hollys öra så hon sträckte på sig och man såg hennes ansikte jag drog efter andan och hörde att Niall, Louis, Zayn och Liam gjorde samma sak. Hennes ansikte var nog det vackraste jag någonsin sett, hennes stora mandel formade ögon, hennes lilla näsa och hennes syncroniserade mun. Hennes tjocka bruna hår föll lätt över axlarna.
- Godag mrs.Styles, sa hon med en underbar röst.
- Åh snälla kalla mig Anne, sa mamma.
- Ok Anne, sa hon och log.
- Å just det, sa mamma med en gest åt mig, det här är min son och hans vänner.
- Åh emm godag Harry jag är Holly, sa hon och sträckte artigt ut handen.
- Hej Holly, sa jag tog hennes framsträckta hand och ksste den hon skrattade till och jag blinkade åt henne. Hon hälsade på Zayn, Liam, Niall och när hon kom fram till Louis och sträckte fram handen så drog han in henne i en kram å kysste henne på ena kinden.
Efter middagen så satt de vuxna kvar vid bordet medan jag, killarna och Holly gick upp till mitt rum. När vi kom upp till mitt rum var alla väldigt artiga och sa att hon skulle sitta i sägen (igentligen brukade vi alltid brottas om vilka som skulle sitta där) men Holly protesterade.
- Det är lung jag kan sitta på golvet, sa hon och alla började med protesterande ljud.
- Nej det kan Louis göra, sa Liam och flinade.
- Nej men alltså jag vill inte att ni skadar er, sa hon allvarsamt men under den allvarliga masken såg man ett skratt bildas i ögonen på henne.
- Varför... sa Niall men hon avbröt honom.
-Alltså jag är yngst vilket betyder att jag sitter på golvet , sa hon och sjönk ner mot väggen. Louis och Niall var tydligen inte nöjda med det så det gav varandra en blick och Louis sa:
- Vadå menar du att vi är pensionärer nu och helt oviga eller nåt?
- Nja inte pensionärer direkt jag tänkte mer på oviga fossiler... sa hon och kunde nästan inte hålla sig för skratt (det kunde inte jag och Zayn heller).
- Emm.. jag är hur vig som helst, sa Louis och försökte gå ner i spagat han kom ungefär halvägs sen kom han inte längre och alla började gap skaratta.
- Men gör det själv, sa han till Holly. Hon värkade tänka igenom det lite senryckte hon på alxlarna ställde sig upp och gled ner i spagat hur lätt som helst framför allas häpna blickar. Sen satte hon sig mot väggen igen och betraktade oss där vi stod, tillslut gick Louis fram lyfte upp henne som en prinsessa och satte henne på sängen sen satte han sig brevid henne och la armen höver hennes axlar så hon inte kom loss och hon gav upp med en suck. Jag satte mig brevid brevid Holly i sängen och de andra spridde ut sig i rummet sen började praten dra igång efter en stund gjorde Holly en ansats att resa sig men Louis tryckte ner henne och gav henne en blick.
- Men åå, sa hon, jag ska bara på toa Louis!
- Aha ha det kul, sa han och hon lämnade skrattandes rummet.
- Waow, var det enda Loui fick ur sig när hon gått.
- Aaa, sa Niall och nickade instämmade. sen fortsatte vi diskutera Holly...
HOLLYS PERSPEKTIV
Jag hittade toan längst ner i koridoren. Jag visste vilka harry och dom var de var One Direction men jag brydde mig inte jag skulle behandla dem som alla andra av mina killkompisar.
Jag stannade utanför Harrys dörr när jag hörde mitt namn ytras och spetsade öronen för att höra vad de sa om mig.
- Hur kan man va så vacker, sa någon som lät som Louis.
- Jag vet inte, sa någon annan (Harry). Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren alla tystnade tvärt.
- Vad pratade ni om? frågade jag satte mig på sängen och loui la sin arm över mina axlar igen.
- Em.. sa Niall.
- Vi diskuterade vilka djur vi är, sa Zayn.
- Jaha och vilka är ni då? frågade jag och log. Om de ljög så skulle de få svättas lite.
- Jo, började louis, Zayn är en struts , em Niall är en ekkorre, Liam är en bulldog, Harry är ett Lejon och jag ja jag är en.. Jo en apa. Jag började skratta.
- Ok, skrattade jag, å jag då?
- Du min sköna, sa louis, du är en påfågel. jag började fnissa lite men de andra killarna såg allvarligt på mig och nickade instämmande.
_________________________________________________________________________________________
Så del 2 en lång del enligt mig hoppas ni gillar den och komentera gätte gjärna <3 -W
Live While We're Young Del 9
I didn't ran after her. I just stod there outside the door watching her disapear in the dark.
Her sent was gone. I walked into the livingroom and laid down on the couch. I started crying. From this moment, I knew my life was over.
Nellies perspektiv:
Både Molly och jag var hemma nu. Louis ringde hela tiden. Minst 240 gånger per dag kändes det som. Jag svarade aldrig. Det var bättre för båda om vi inte var tillsammans och jag visste att om jag bara hörde hans röst så skulle jag ångra mig, börja älska honom igen och ta första bästa flyg för att träffa honom. Det gjorde ont i mig att det var slut för oss men det var bäst för båda...
3 MÅNADER SENARE
Jag satt i soffan hemma helt själv, mamma jobbade såklat sent och Molly var på en fest med sina vänner. Så här satt jag forever alone och tittade på 6:an tillslut suckade jag och sappade mellan kanalerna men stannade upp vid MTV och tappade den svarta kontrollen som studsade på soffan och ner men jag brydde mig inte för jag såg honom...
Louis stod på röda mattan med de andra killarna. Ett hål slets upp i bröstet och jag pressade armarna imot bröstkorgen för att försöka stänga eller hålla ihop hålet men det hjälpte inte. Men det var inte nog med att jag såg honom han höll även om en väldigt vacker tjej tätt intill sig, nu gjorde det så ont att jag föll åt sidan kröp ihop i fosterställning och gnydde. Med all min viljestyrka klarade jag på något sätt att sträcka ut handen och trycka på 6:an igen där det nu visade simpson och jag somnade till den galna familjen...
2.5 ÅR SENARE!
Jag vaknade av min irriterande väckarklocka. De stora röda bokstäverna visade 06:00.
Jag gick direkt till badrummet och började borsta ut mitt svarta ,långa, trassliga hår. Det var inte det lättaste jag varit med om. Jag tog fram min marcara och tog ett tunnt lager på fransarna. Nu var jag färdig för att åka till jobbet!
Det var lördag och inte många hade vaknat vid denhär tiden så det var ganska lungt på bussen. Jag var tvungen att jobba på helgerna och efter skolan för att få ihop tillräckligt mycket pengar för att betala hyran till min egen lägenhet.
När jag såg den stora röda skylten som visade Sony Music's kontor i Stockholm så visste jag att jag var framme eftersom det var där jag jobbade.
Jag gick in genom den stora porten och tog hissen upp till tredje våningen där jag hade mitt kontor. Där lämnade jag in väska och dator och sedan gick jag till köket för att göra kaffe till våra gäster.
Idag skulle det komma fem stycken musikgäster som skulle spela in några låtar men jag visste inte vilka det var.
Kaffet var klart och jag gick in i rummet brevid studion där gästerna skulle vara. När jag såg vilka det var så höll jag på att tappa brickan med kaffet.
Där stod han, lika perfekt som vanligt, med armen runt samma vackra kvinna som jag hade sett på tv så många gånger.
Det kändes nästan lite overkligt. Jag lämnade kaffet på det lilla soffbordet. Jag var också väldigtnoga med att inte titta upp eftersom jag inte ville att han skulle känna igen mig.
När jag precis skulle gå ut genom samma dörr som jag kom in genom hörde jag hans underbara, sammetslena röst:
"Excuse me" Jag vände mig om.
"Yes?" Jag förväntade mig att han skulle säga någonting eller kanske bara stanna upp men han gjorde ingenting!?
"Is there a chance that we can get some cookies too?" Jag var chockad över att han inte kännt igen mig så det tog en stund innan jag svarade.
"Sure" Jag gick mot köket igen och hämtade kakorna i skafferiet samtidigt som jag kämpade mot viljan att gråta.
Jag gick in i rummet vid studion igen ställde snabbt ner kakorna på bordet, men när jag skulle gå ut krockade jag in i Harry. Han granskade mig sen sa han:
"Sorry" jag var tacksam över att han inte kände igen mig och sen log jag och sa:
"No it was my fault" Han flyttade på sig och jag flydde ut genom dörren till friheten. Jag skulle sluta på det dumma jobbet och flytta långt bort från sverige!
Vi hade tittat på ett hus länge. Jag ville gärna flytta in med henne igen eftersom hyran var svår att betala.
Jag hade alltid velat bo i USA och det fick bli mitt förslag till mamma.
"Mamma? Kan inte vi flytta till Los Angeles?" Hon tittade förvånat på mig.
"Varför räcker inte Sverige till?"
"Det skulle vara häftigt att prova på något nytt och jag har alltid velat bo där. Du kan ju söka job som lärare där lika väl som här"
"Ja, det skulle jag ju kunna göra..." Mumlade hon för sig själv. "Vi måste bara fråga Molly. Kan du ringa henne?" Hon tittade på mig med ett leende på läpparna.
"Visst, vart är hon?"
"Hos Sebastian"
"Okej" Jag gick upp för trappan och in genom dörren som ledde till mitt rum. Mitt leende försvann när jag insåg att Molly inte skulle vilja flytta. Sebastian bodde ju här och hon skulle inte lämna honom.
Jag plockade upp mobilen och ringde till henne. Signalerna gick fram och tillslut svarade hon.
"Hej Nellie!"
"Hej sötnos! Vad gör ni?"
"Myser lite bara"
"Jaha, jag undrar en grej"
"Vadå?"
"Skulle du vilja flytta till USA?" Det blev tyst i luren.
"Nej jag vill inte lämna Sebastian!"
"Det var det jag trodde" Jag suckade lite tyst för mig själv.
"Om du och mamma vill flytta så kan jag stanna här. Jag och Sebastian har pratat om att flytta ihop"
"Har ni? Vad kul!!!" Hon skrattade lite.
"Ja, men jag måste nog prata lite med mamma. Jag kommer hem snart, en timma eller så"
"Okej, jag säger det. PUSS!"
"PUUUUSS!"
Jag gick ner till köket där mamma satt.
"Vad sa hon?" Frågade hon
"Hon ville berätta det själv men hom kommer om typ en timma"
"Okej" Jag gick och la mig på soffan och somnade strax efter det även fast jag inte var trött alls innan.
Idag var dagen jag skulle flytta med mamma till Los Angeles. Det var spännande och coolt!
Molly och Sebbe hade hittat lägenhet och de flyttade in för en vecka sedan.
Att åka ifrån henne var det svåraste jag någonsin gjort eftersom hon var min bästa vän och vi pratade med varandra om allt.
Ett långt farväl fick det bli men hon lovade att ringa minst en gång i veckan.
Flygresan gick bra. Jag sov mest men jag bloggade även lite, redigerade bilder och nynnade till One Direction's nya låtar. Jag saknade verkligen Louis och hans varma famn men han hade ju sin blonda bimbo till flickvän, Hannah eller va fan hon nu heter.
Det var ett tag sedan han var i studion på Sony Music med resten av killarna och bimbon. Jag fattar fortfarande inte varför han inte kände igen mig. Kanske va det för att jag hade färgat mitt guldbruna hår till svart eller att jag alltid har svarta, sotiga dramatiska ögon och blodröda läppar. Jag funderade inte mer på det.
Det var bara 10 minuter kvar tills planet skulle landa, landningsprocessen började för typ en kvart sedan.
Vi hade irrat runt på vägarna med den röda hyrbilen innan vi hittat rätt gata som huset låg på.
Det var stort, vitt med stora fönster. Det fanns en pool på baksidan och det stod i annonsen att det var kvällssol. Kunde det bli bättre?
Jag packade upp mina saker (som inte var så många) och kläder. Jag hade en walk in closet, någonting som jag absolut inte var tvungen att ha för att kunna leva med det var ju väldigt coolt.
Dåligt men ganska långt:) Kommentera nu!!!
Nästa kommer på FREDAG!!!!!
Should've Kissed You Del 1
Holly är 15,5 år, hon är väldigt vacker och de förstår hon (lite ifll) men hon utnyttjar det aldrig.
Hon bor i los angeles i det rika området. Holly har även en pojkvän som heter Oskar som hon älskar över allt annat. Hennes familj består av henne och hennes föräldrar.
I sommar ska hon åka till sin moster i London, men resan blir inte riktigt som hon tänkt sig…
-SOMMAR! Ropade Angela som var ordförande i elevrådet och alla skrek tjoade och tjimmade. När rektorn gett godkännande stormade alla ut till skolgården för att leta upp sina vänner och hälsa glad sommar. När jag trängt mig ut ur skolan rätade jag till min rosa klänning, plötsligt kände jag två varma händer framför mina ögon och någon vaska:
-Giss vem, sa den ”okända”
-Hmm, sa jag, jultomten? Jag vände mig om och kysste ömt Oskars mjuka varma läppar.
-Haha, skrattade han med läpparna fortfarande tryckta mot mina, är du inte mer kreativ än att säga tomten?
-Haha, sa jag och avslutade kyssen, det var väll hur kreativt som helst eller!!?
-Men allvar det är sommar och du börjar redan tänka på jul? Sa han lite roat men inte nedlåtande.
-Man ska börja i tid, sa jag och kysste honom igen den här gången särade han på läpparna lite och jag suckade lite när jag kände hans ljuvliga andedräkt.
-Ikväll? Frågade han och jag suckade igen men inte av lycka direkt.
-Du lovade , sa han, innan du åker sa du.
-Ja vet, sa jag, men…
-Men vad?! Undrade han och nu såg han inte direkt glad ut.
-Jag är typ… sa jag och avbröt mig själv igen.
-Du är typ vad?! Frågade han och jag såg ilska glimma till i hanns ögon.
-Jag är rädd, sa jag, så nu sa jag den jag är rädd för att jag inte vet hur man gör eller om det kommer göra ont…
-Är du rädd för det? Sa han och drog mig tätt intill sig, det kommer inte göra ont och jag visar dig hur man gör älskling.
-Ok vi gör det ikväll… sa jag och tittade upp i hans blå glittrande ö
gon.
-Tack älskling, sa han. En bit bort svängde en röd mersedes in vid trottaren och i den satt Oskars snobbiga vänner.
-Oj måste gå men vi ses i kväll hemma hos mig, sa han och kysste mig snabbt sen gick han mot bilen, älskar dig ses sen.
-Hej då, sa jag tyst och stod kvar tills jag såg den röda bilen försvinna runt hörnet. Jag älskade verkligen Oskar men eftersom han var 2,5 år äldre så blev det lite krångligt emellanåt när han var mer mogen än jag på vissa saker.
Jag sa glad sommar till alla mina vänner och sen körde jag hem till mig…
Jag stod på trappan utanför Oskars hus jag tog ett djupt andetag och ringde på den nya ringklockan….
Hej jag heter Wictoria och jag är gästbloggare på den här bloggen!! ;P Jag kommer skriva lite då och då på denna novell (alltså inte på Live While We’re Young)
Jahap det här var första kapitlet på min gäst novell hoppas ni gillade det och kommentera gärna. :D
Live While We're Young Del 8
"Goodnight my princess" Viskade Louis i mitt öra och jag fnissade lite. Han hade så vacker röst.
"Goodnight babe" Viskade jag tillbaka och snart sov jag med hans armar runt mig.
3 månader senare, Mollys perspektiv:
Nellie och jag var tugna att åka hem. Mamma hade ringt och smsat tusen gånger om och sagt att hon lämnat pappa och att hon ville att vi skulle komma hem.
Nellie var helt förkrossad för att hon var tvungen att lämna Louis. De hade förberett sig i flera dagar nu. Hon hade sagt till mig att han hade betett sig lite konstigt men jag hade inte märkt något.
Ikväll skulle jag ordna en film/mys/hejdå kväll så att de inte skulle bli så ledsna.
Louis' perspektiv:
Nellie and I were on our way home from our evening-walk we decided to do. The wind played in her hair and I really didn't wanted her to go home. It would be like my heart was ripped out of my chest and left a big black hole that couldn't stop bleed.
I could smell her strawberry-sented shampoo and I didn't wanted anything more than her to stay. Stay here with me.
When we were outside Niall's house, Molly came out through the door.
"I got you some snacks and rent you a movie. I thought it would be good for you to get a cosy last night"
"Thank you Molly!" I said. "That's very nice of you"
She smiled and I looked at Nellie. She looked a little sad but I wasn't sure.
"wanna go inside?" I asked her and she started walking towards the door without looking at me. I just followed her inside.
I pressed the play button and the movie started. Nellie had her head in my knee and I was running my fingers through her hair.
I recognized the movie. It was 'the last song' with Miley Cyrus and Liam Hemsworth. I wondered why Molly chosed this movie.
Halfway through the movie, Nellie asked "Louis, what's wrong"
"Nothing's wrong" I answered.
"Stop pretending like you don't know what I'm talking about. You've been acting strange all week and I have no idea why" It was tears in her eyes.
"Okay, I'm angry and sad" I said.
"Why?"
"Because you're leaving"
"Do you really think that I want to move?!! The only thing I want is to stay with you but I can't and you know that!!" Now she cried.
"I just don't understand why you can't stay here!"
"I'm 15! I have school and education. You have a career. How are we gonna be together when you're going on tours, interwievs and that kind of stuff all the time??!"
"I don't know! I just don't want you to leave"
"I have to. I didn't wanted it to end like this but I'm sorry. We're over, done. Now we can just act like this never happened. Like it never were any 'us'." She looked me in the eyes when she said it. It really hurted.
"Bye" She said and run upstairs to get her suitcase. She came down 20 seconds later with the suitcase in her hand and her jacket in the other.
"Please don't leave me like this" She ignored what I just said.
"Tell Molly I'm leaving. She can take the flight tomorrow. I'm taking the one tonight" Then she ran out, crying.
I was just about to run to get her back but then I remembered Harry's words in my head. 'If you really love a girl, you should let her go when she leaves'
I didn't ran after her. I just stod there outside the door watching her disapear in the dark.
Her sent was gone. I walked into the livingroom and laid down on the couch. I started crying. From this moment, I knew my life was over.
Nej! Vad ska hända nu? Om jag får 3 kommentarer innan nästa fredag så kommer ett extra kapitel:) så komigen! kommentera mycket!!!!! xD
